tiggerrrs blogg

Man kan säga att min musiksmak är varierad

2012-01-20T10:31:00.002+01:00

Har de senaste dagarna konstaterat att till listan av låtar jag kan texten till kan vi lägga:

Eric Saade - Manboy
Sabaton - Panzerkampf
Beyonce - Run the world

Och ni får helt enkelt lita på mig här för jag kommer aldrig att sjunga dem offentligt.

För att jag älskar listor

2012-01-16T22:14:00.003+01:00

Tar den här utmaningen från Linn.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
2002 alltså. Då gick jag vad som borde ha varit tredje året på Chalmers, men som var någon sorts blandning av andra och tredje året eftersom jag hade kurser efter mig. Jag minns inte att jag tyckte om någon av dem förutom parallellprogrammeringen och den missade jag ändå. Jag bodde på Guldheden i en rätt trevlig tvåa, åt alldeles för mycket skräpmat och vägde åtminstone 10 kg mer än nu. Det var, som jag minns det, ett rätt tråkigt år.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
För ett år sen var jag inte alls överens med min PT och tyckte att det där med gymmande verkligen inte var något för mig. Jag jobbade på samma jobb som nu, men var mindre nöjd och mer stressad. Blev dock uppmuntrad av sambon som tog med mig på finrestaurang på en vardag.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Cheezy Poofs
Färska friterade fläsksvålar (Har nog ev. förätit mig lite på dem i och för sig)
Godis med salt pulver i (Är godis snacks? Jo, godis får vara snacks)
Ostkex
Färsk frukt (Jo, det får också vara snacks. Jag är schysst här)

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL
Vanilla Ice - Ice ice baby
Celine Dion - Pour que tu m'aimes encore
Kent - FF
Britney Spears - Baby one more time
Janne Lucas - Växeln hallå

Men jag kan inte sjunga.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR
Det beror ju på hur många de många miljonerna är, men om vi ändå tänker oss ganska många så:
Köpa ett hus som inte ligger långt från stan och inte behöver renoveras
Betala av min CSN-skuld
Resa. Och låta resten av min familj också få resa dit de vill (De får hemskt gärna följa med mig, men jag har en känsla av att det mest är jag och herrn som uppskattar Las Vegas. För det är klart vi skulle till Las Vegas).
Inte tveka när jag ser en bok jag vill ha. Köpa alla böcker jag vill ha. Åååh, böcker.

Jag vet inte om jag kan komma på en femte. Resten av pengarna vill jag nog ha kvar till andra "småsaker" så att jag inte behöver tänka på dem.

6) FEM DÅLIGA VANOR
Jag går och lägger mig alldeles för sent.
Jag spenderar alldeles för mycket fritid framför datorn och reloadar sidor jag läst tusen gånger istället för att göra andra roliga saker.
Jag irriterar mig ofta på saker helt i onödan.
Jag säger ifrån för sällan.
Jag petar tänderna offentligt. Med fingrarna.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Läsa, dansa, skratta, skriva, laga mat.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
Sådana där puffiga, lösa tunikor, gärna med blommor och spets.
Jeansleggings med resår i midjan.
Vad som helst med knappar och krage (Jag inbillar mig att jag får eksem av sådant. Ytterplagg undantaget)

Eftersom jag med ovanstående täcker in bl a pikétröjor, kostymer och skjortor anser jag mig därmed vara klar.

9) FEM FAVORITLEKSAKER
Telefonen
Datorn
Spelkonsollerna (PS2 och PS3, de får gå tillsammans)
Rullskridskorna
Pianot (Som jag tyvärr inte har här)

Jag var på väg att skriva "Katterna" här, men de är ju faktiskt inte leksaker. Däremot tror jag att de anser att vi är deras.

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN
Eh...de som råkar se den och känner sig manade.

Mitt enda nyårslöfte

2012-01-14T21:58:00.001+01:00

Jag har bestämt mig nu. Jag har bara ett nyårslöfte: jag ska skriva mer. Inte nödvändigtvis här, allt kommer nog inte passa här, men jag måste skriva mer ändå. Det är så ofta jag känner att jag borde skriva, övar på formuleringar, grammatik, författar i huvudet och sedan glömmer bort. Det är inget grymt litteraturmaterial jag sitter på, men jag känner att det kan vara värt att spara i alla fall. På papper, i en dagbok, på bloggen, i en textfil. Ja. Det ska skrivas mer. Och som pepp på vägen ska jag köpa mig en prenumeration på tidningen Skriva. Jajjemen.

Mina anteckningar från senaste avdelningsmötet. Skriva mer var det ja...

Segdragen förkylning, det här...

2012-01-10T15:00:00.000+01:00

Ni vet när man är på väg till jobbet och går och lyssnar på musik?
Ni vet när musiken råkar vara lite poppig schlager (rent hypotetiskt skulle det kunna vara Sanna Nielsen)?
Ni vet när man tänker "Den här låten är rätt rivig, den skulle man kunna sjunga med i"?
Ni vet när man glömmer bort att man är ute på stan istället för hemma i vardagsrummet och därmed råkar undslippa sig ett sångartat ljud (t ex på formen "ooo" eller "hmm") som egentligen borde ha stannat i huvudet?
Ni vet när man diskret försöker hosta lite för att mörka att man råkade göra ett konstigt ljud och istället försöker få det till att man mest var förkyld?

...

Nä, inte jag heller.

Det är så logiskt

2012-01-10T07:56:00.003+01:00

Igår kväll innan jag gick och la mig tittade jag på mig själv i badrumsspegeln. Hålögd, flammig, rynkig, sliten.
Imorse när jag gick upp tittade jag på mig själv i badrumsspegeln. Hålögd, glåmig, dassig, sömnsvullen.
Och sedan tänkte jag som jag alltid tänker i de här fallen.

"Vi måste verkligen skaffa bättre badrumsbelysning"

Hur gick det här året?

2012-01-02T21:08:00.003+01:00

Då var det dags att gå igenom förra årets nyårslöften/önskningar/vad jag nu valde att kalla dem igen. I år dock inte uppiffade av några fina vinterpromenadsbilder eftersom det inte blev någon fin vinter i år. Fortfarande besviken på det. Men hur som helst, då kör vi.

* Se till att faktiskt komma någon vart med korsstygnstavlan.
Eeeh, ja, just det. Det blev det ju inte så mycket med. Men jag sydde faktiskt en väldigt fin liten tavla till bröllopsdagen, så helt handarbetslös har jag inte varit.

* Ta mig tid att läsa ut minst en bok i månaden.
Hmmm. Om man slår ut antalet böcker jag läst så har jag definitivt läst en i månaden. Det kan väl gillas? Jag har däremot varit väldigt dålig på att uppdatera bokstatusen här. Ibland finns det liksom inte tid eftersom jag kan plocka upp en bok, sätta mig med den och sedan inte lägga ned den förrän jag har läst ut den.

* Bli kalassnygg till bröllopet i juni.
Tja. Jag tycker ju att det gick rätt bra. Döm själva.

* Ha ett jobb jag är nöjd med och där jag trivs.
Jo, det är ju bättre än förra året och jag känner inte att jag behöver byta. Jag är nöjd med min roll och hur jag sköter den. Sedan kommer det alltid finnas saker jag stör mig på, men...tja. Det kommer det finnas på andra ställen med. Fördelarna överväger definitivt nackdelarna.

* Bli bättre på roller derby.
Jodå, det är jag. Men det är lite som med allt annat jag tar mig för, ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att jag inte kan och så känns det inte alls så bra som det borde göra. Men om man nu ska lista några saker som hänt under året så har jag till exempel klarat Minimum skills, varit med och arrat bootcamp, kört i vårt första scrimmage som rent Göteborgslag (och vunnit över Luleå!) samt blivit assistant head coach. Det är inte så dumt ändå. Tror dock att jag skulle kunna bli ännu bättre om jag bara fick ett par nya skates med nya hjul. Nästan helt säker på det faktiskt.

* Ta tag i den där femårsdagboken.
Eeeh, ja, just det. Jag fick dåligt samvete någon gång i mars och sedan har den legat där och stirrat på mig. Och jag har skämts. Nytt försök i år.

* Lära mig att stressa av.
Hahahahaha! *djupt andetag* HAHAHAHA! Nä, det är jag helt värdelös på. Mest vad gäller jobbet. Det var segt som attan att gå dit imorse (första dagen efter julledigheten) och efter en halv dag kändes det som om man inte varit ledig överhuvudtaget (var dock väldigt effektiv). Jag lider fortfarande av den fantastiska söndagsångesten också. Men visst, jag jobbar vidare på det.

Jag har inte kommit på några nyårsönskningar för i år än. Ber att få återkomma om dem. En av dem ska möjligen vara att alltid ha blommor hemma. Åh, vad det är fint med blommor hemma!

Tulpaner från mannens jobb och amaryllis som tack för nyårsfest. Vita blommor, mycket snyggt. Visste inte ens att det fanns vita amaryllis.

Men det kanske går att göra soppa på dem också

2011-12-30T23:13:00.003+01:00

Om man* nu tycker att namnen på två saker låter väldigt lika så kanske det inte är så konstigt att man tar fel någon gång när man handlar. Någon** kanske sa fel***. Eller så hörde man fel****. Eller så blev det bara fel ändå*****.

Och då står man där med en massa kronärtskockor istället för jordärtskockor. Och då är det klart att man kan bli lite sur och irriterad.

Särskilt när det var fyra kilo som mödosamt plockats ihop.

* Daniel
** Jag
*** Men det gjorde jag inte
**** Högst troligt
***** Det skulle ju kunna hända. Om vi ska vara lite schyssta.

Noli turbare circulos meos

2011-12-12T22:29:00.002+01:00

Mitt VISA-kort går snart ut (vilket innebär att vi har bott i den här lägenheten i 5 år nu, eftersom jag fick det nuvarande kortet då vi bytte bank i samband med köpet) och jag hade beställt ett nytt som kom i veckan. Fast det var inte ett VISA, utan ett MasterCard. Mailade kundtjänst och påpekade att det var fel, jag använder ju inte MasterCard, MasterCard känns...fel. De förklarade fint för mig att nu fick man MasterCard istället eftersom de bytt leverantör och MasterCard var precis lika bra som VISA.

Jag vet inte om jag går på det alltså. Jag har haft VISA jämt, i ungefär 100 år (eller i alla fall 12) och det känns fel att byta, även om de säger att det är precis som ett VISA. Om det är precis som ett VISA, varför har de då inte VISA? Det här känns väldigt fel för mig, ungefär lika fel som när TV3 slutade visa America's Next Top Model kl 11.10 på vardagar och jag därmed fick byta löpartid till 12.10 och Project Runway. Det tog flera veckor att vänja sig vid det.

Har jag för övrigt nämnt att jag har en något autistisk inställning till rutiner och vanor?

Och middagen serveras exakt kl 17

2011-12-08T16:20:00.002+01:00

Jag hamnade i en idiotdiskussion häromdagen. Jag vet att jag kunde (och förmodligen borde) ha avslutat den direkt, men jag var så trött på inledningen när jag hörde den för föttionde gången att jag inte kunde låta bli. Alltså blev det så här (klockan var, om någon undrade, ungefär kvart över ett):

Person X: Sen lunch idag?
Anna: Nä, det tycker jag inte.
X: Jooo.
A: Nä, jag brukar äta lunch så här dags, det har jag gjort i nästan ett år.
X: Ja, men det är sent.
A: Hur kan det vara en sen lunch om det här är den tiden jag alltid äter lunch? Då är det väl högst vanlig lunch?
X: Näää...lite sent är det allt.
A: Men jag äter ju alltid lunch så här dags.
X: Ja. Och det är sent.
A: Hur tänker du då?
X: Jag åt lunch för en timme sen.

Okej, men vänta lite då så ska jag ge dig min systers telefonnummer. Hon brukar äta lunch kl 11 och har så gjort det så länge jag kan minnas. Du kan berätta för henne att hon äter tidig lunch, hon kommer säkert uppskatta att få veta det.

Den lilla perfektionisten

2011-12-01T17:26:00.001+01:00

Det blir inte så mycket nu. Är inne i en period där allt jag gör måste vara riktigt bra, annars blir jag på väldigt dåligt humör. Eller ledsen. Eller trött. Det betyder alltså inte att jag inte har något att skriva om, jag har ungefär 4-5 inlägg som ligger på hög i huvudet, men som liksom aldrig kommer ut eftersom de inte blir tillräckligt bra när jag provskriver dem.

Som ett exempel har det tagit mig ungefär två dagar att få ut det här. You do the math, som kidsen säger.

Precis som hemma

2011-11-23T22:29:00.002+01:00

Man märker att man kanske har varit lite för länge och för ofta på gymmet när man utan att tänka vidare på det:

* Rapar
* Fiser
* Petar tänderna (kindtänderna, med pekfingret)
* Rättar till underbyxorna som hamnat snett

Men jag är i alla fall fortfarande inte en av de som sminkar sig innan träningen...

LCHF och GI är väl namn på drinkar?

2011-11-04T11:06:00.001+01:00

Kort konversation efter förra veckans derbyträning:

A: "Fan, min diet har gått helt åt helvete den här veckan"
Jag: "Ojdå. Vad är det du inte får äta?"
A: "Öl och shots..."

My preciousssss...

2011-11-02T22:07:00.002+01:00

Efter ett antal år av funderande tog jag mig äntligen iväg till Ola Hagman på Barbarella och piercade nacken...och jag älskar den! Nu ser jag den visserligen inte så ofta själv, men jag vet att den är där och att den är fin. Konstaterade för övrigt att det var 7 år sedan sist och att det var lika roligt som jag mindes det (jag är alltså inte ironisk nu, det är roligt att pierca sig). Det är alltså inte omöjligt att det kan bli någon mer någon gång. Ska fundera lite till.

(Och den är alltså inte sned, den ser bara ut så för att jag håller upp ena armen på ett lurigt sätt för att lyckas fota mig själv i nacken)

Någon därute går Ankeborg

2011-10-28T16:37:00.000+02:00

Utanför omklädningsrummet på gymmet där jag går står det en tvättkorg med kvarglömda saker. Just nu ligger följande saker i den:

* En handduk
* Några par strumpor
* Ett par kalsonger
* Ett par jeans

Jag är lite...nej, jag är jätteintresserad av hur man lyckas glömma sina byxor när man går ifrån gymmet. Och kanske ännu mer intresserad av hur lång tid det tar innan man kommer på det.

Dagens pinsamhet (hanns med redan innan kl 12)

2011-10-20T16:40:00.000+02:00

Att man glömmer bort att det faktiskt kan stiga på andra människor i hissen när man håller på att spegla sig för att kolla in hur ens rumpa ser ut i de nygamla jeansen*.

Bonuspinsamhet: Att man dessutom glömt att dra upp gylfen.

* Jeans som man egentligen inte ens kunde ha på sig när man köpte dem**, men som man nu faktiskt kan ha.

** I alla fall inte om man ville kunna göra något annat än stå samt klarade sig utan blodtillförsel i alla kroppsdelar nedanför midjan.

God morgon, god middag, god kväll

2011-10-17T21:52:00.003+02:00

På mitt jobb sitter jag i vad som närmast kan kallas för ett kontorslandskap (det vill säga ett stort rum med massor av folk vid varsitt skrivbord). Jag är sällan, för att inte säga aldrig, först på jobbet, några brukar alltid sitta där när jag kommer. När jag går in i rummet säger jag oftast någon av följande saker:

* "Gomorron"
* "Hejhej"
* "Morrn"
* "Hallå"
* "Mrr" (En förkortning av "Gomorron" om det är en något sämre dag redan så dags)

Här är en lista på svaren jag får:

(konstpaus)

Ja, det var väl allt. Vanligtvis (med ett undantag, men det är inte alltid den personen är på plats innan mig) så är det inte en käft som ger ett ljud ifrån sig. Ja, man kan sitta med lurar (men det gör de inte), ja, man kanske inte hör (men jag pratar högt), ja, man kan vara djupt koncentrerad (men allvarligt, de har precis kommit till jobbet och knappt ens öppnat mailboxen), men ändå. Ett "Hej" kanske kunde vara trevligt?

Jag kan även nöja mig med ett "Mrr" om det kniper.

Idag skulle jag ha...

2011-10-16T21:01:00.004+02:00

...träffat och ev. ridit en kompis systers ponny.
...tränat roller derby
...läst en massa eftersom jag har en massa olästa böcker
...tagit en dansklass
...spelat flera timmar TV-spel så jag kommit framåt i FFXIII
...gjort matlådor

Idag har jag...

...handlat mat
...somnat i min bok (fast i och för sig inte för att den var dålig)
...spelat TV-spel i 20 minuter innan jag tröttnade
...reloadat Facebook utan att någon skrivit något
...låtsasshoppat på internet
...sovit i soffan med ena katten snarkandes bredvid mig
...ätit en halv pizza till middag

Jättekul dag, verkligen. Jag gillar hösten, verkligen.

Max orkade inte heller göra så mycket idag

Den är ju inte trasig i alla fall

2011-10-14T12:46:00.002+02:00

Den där surfplattan jag petade ur ett halvt SIM-kort ur häromdagen visade sig kanske inte vara helt okej efter nagelfilskirurgin. Den är lite glapp. Och med "lite" menar jag "mycket".

Men jag är fortfarande stolt över att jag kom på idén, okej?

Preussisk ordning bland litteraturen, del 5

2011-10-13T13:00:00.000+02:00

Ah. Det här är fint. En författare. En serie. Likadana böcker. Till och med samma förlag. Det är inte ens någon blandning mellan inbundna och kartonnage. Det enda som inte är riktigt bra med den här hyllan är att det inte är mina böcker, utan mannens.

(Han är för övrigt också helt normal. Fast han inte äger tillnärmelsevis lika många böcker som jag. Och då och då skrattar åt mina regler)

Ingenjörskonst

2011-10-12T23:13:00.002+02:00

Idag lyckades jag medelst list, fingerfärdighet och ett förmodat (om än avlägset) släktskap med MacGyver få ut ett avbrutet SIM-kort som kilat sig fast längst in i kortluckan på en icke öppningsbar surfplatta. Efter lite fruktlöst petande med ett gem löstes problemet med en nagelfil i metall och lite superlim. Jag var, och är, mycket stolt över mig själv och mina skills.

I och för sig, om jag aldrig fått för mig att försöka använda ett mycket slitet och till hälften knäckt SIM-kort i plattan, trots att jag tänkte "Det här kan gå illa", hade jag aldrig behövt springa genom stan för att köpa superlim och nästan petat sönder baksidan på en surfplatta bara för att se om den kanske inte gick att ta loss ändå.

Men å andra sidan, om Telia hade haft en kompetent och snabb butikspersonal så att jag vid två olika tillfällen fått vänta i över 40 minuter på att få byta ut mitt kort, men fortfarande inte kommit fram till någon anställd (trots att det bara var fem personer före mig och tre anställda i affären) så att jag vid båda tillfällena gett upp och gått därifrån eftersom jag inte hade tid att vänta mer...då hade jag hade haft ett helt kort och det här hade aldrig hänt.

Ja. Vi säger att det är Telias fel. Och jag är fortfarande en hjälte.

Preussisk ordning bland litteraturen, del 4

2011-10-12T14:00:00.001+02:00

Åh, nej. Nej. Den här hyllan vill jag inte ens prata om. Jag kan gå med på att blanda författare på en hylla, jag kan även i vissa fall även gå med på att blanda hårdpärm och pocket, bara de håller sig samlade inom en och samma genre. Det här...det är en våldsam seriekrock i bokform. Det är kaos. Jag behöver en större bokhylla.

(Jag anser mig fortfarande vara helt normal. Om än något pedantisk)

Preussisk ordning bland litteraturen, del 3

2011-10-11T13:00:00.000+02:00

Jag läser gärna bokserier och som med alla andra böcker så äger jag dem gärna. Det här kan dock bli lite problematiskt när hela serien inte är utgiven än. Det här är mitt sorgebarn. Jag älskar Dean Koontz Frankenstein, men hur den ser ut...nej. Det började ju så bra med de två första böckerna. Olika färg, visst, men ändå samma typ av omslag. Men sen då? Då BYTER de omslag till ett som ser helt annorlunda ut! Och när man väl lärt sig att acceptera det genom två böcker så släpper de den sista boken. Den är jättefin med samma omslagstyp som de två senaste. Men den är HÖGRE. Inte tjockare, vilket hade varit helt okej, utan högre. Trots att jag var jätteivrig att läsa den sköt jag upp att köpa den, för den händelse den skulle ha kommit i samma storlek som de andra, men det gjorde den inte. Jag blir lite irriterad varje gång jag ser den här serien. Det enda förlåtande är att den är så bra.

(Och vi fortsätter komma ihåg: jag är fullständigt normal)

Tjejerna på Data är inte som andra killar, fortsättningen

2011-10-10T22:47:00.002+02:00

Jag fortsätter att vara ytterst charmig. Presenterar härmed några höjdpunkter ur dagens MSN-konversationer.

"En bra frukost innehåller alltid nachos"
"Men nu luktar mitt huvud i alla fall inte röv längre"
"Det blir en väldigt intressant lukt om man fiser i bilen samtidigt som man har rumpvärmen på"

Som tur är var det i alla fall en person som sa "Men det är för att du är sådär som jag är kompis med dig". Det tackar vi för, annars skulle jag nog vara väldigt ensam.

Preussisk ordning bland litteraturen, del 2

2011-10-10T14:00:00.001+02:00

Så här gör man inte. Eller, så här gör man bara om man verkligen inte har mer plats över (som jag). Det ligger böcker bakom andra böcker. Det ligger böcker på andra böcker. Det enda som gör det marginellt okej är att det i alla fall är samma författare som ligger där. Här kan jag för övrigt också, när det är fristående böcker, släppa en aning på engelska/svenska- samt pocket/hårdpärm-reglerna. Men jag tycker inte om det, det gör jag inte. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att den här författaren skulle kunna få trängas lite med Stephen King, det skulle inte vara så irriterande...men nu fanns det ingen plats kvar på den hyllan heller.

(Jag är faktiskt fortfarande helt normal)

Preussisk ordning bland litteraturen, del 1

2011-10-09T20:29:00.003+02:00

Jag har ju nämnt någon gång att jag har lite regler för hur det borde se ut i en bokhylla. Fullständigt normala regler. Tycker jag alltså. Det betyder tyvärr inte att det faktiskt ser ut så i min bokhylla, men det borde göra det, för ordningens skull. Tycker jag alltså. Därför tänkte jag att jag i några omgångar skulle gå igenom hur man bör och inte bör organisera sina böcker, bara så att ni inser att jag är högst vettig i mitt tankesätt. Tycker jag alltså.

Så om vi börjar med den här hyllan (Nej, jag kommer inte gå igenom alla mina hyllor. Vi bara börjar här). Grundidén här är ju jättefin. En och samma författare på en och samma hylla. Verkligen bra och nästan godkänt...men givetvis inte helt. Notera att vissa av böckerna i serien är på svenska och vissa är på engelska. Inte okej. Vissa är dessutom i pocket och vissa har hård pärm. Inte okej. Bara så att ni vet. Här skulle jag även kunna gå in på hur jobbigt det är att Josh Kirby, som gjort de flesta omslagsillustrationerna, dog 2001 och någon annan tog över efter det, men mer om just sådana saker en annan gång.

(Det här är, förstår för övrigt vem som helst, helt normalt)

Tjejerna på Data är inte som andra killar

2011-10-07T22:43:00.003+02:00

Det har börjat en ny tjej på jobbet och vissa verkar vara lite...tja, till sig över det här. Misstolka inte det här nu, det är inget "Men jaaaag då, glöm inte bort miiiig!"-avundsjukt. Jag tycker att det är rätt roligt att observera det och för övrigt verkar hon trevlig. Och klär sig snyggt.

Det fick mig i alla fall att fundera lite, jag kanske för trevlighetens skull skulle sluta se lite halvruffig ut på jobbet och klä mig lite bättre, kanske faktiskt se till att torka håret efter lunchträningen så att det inte ser ut som en halvstylad toalettborste, försöka se till att mascaran är på ögonfransarna istället för under ögonen eller på ögonlocken. Till exempel. Bejaka min kvinnlighet liksom, kan ju vara trevligt att känna sig lite fräsch. Så jag satt och tänkte på det här samtidigt som jag skrev ett MSN-meddelande om något helt annat till mannen och tryckte på "Skicka". Sedan läste jag vad jag hade skrivit.

"Urf. Jag rapar gris"

Jag tänker ge upp innan jag ens har börjat.

Om jag får höra något av följande igen kommer jag förmodligen strypa den som säger det

2011-10-03T23:39:00.002+02:00

Jag ska tokträna, precis som du.
Säger du det. Då rekommenderar jag två styrketräningspass och 2-3 konditionspass i veckan, för det är ungefär så mycket jag tränat för att komma i den här formen. Helt tokigt, eller hur? Gaaalet. (Som ett litet PS rekommenderar jag dessutom att inte träna så hårt så man faller ihop. Bara ett tips liksom)

Varför tränar du nu, du är ju redan gift?
Ja du, för att jag inte tränade för att bli gift? För att jag trivs med hur jag ser ut nu? För att det är skönt att ha stabiliserat upp ryggen så att jag inte har ont varenda dag som jag hade förut? För att jag tycker om att gå iväg och röra på mig en stund? För att det är trevligt att kunna gå upp för trappan utan att flåsa sönder sig? Låt mig ställa en motfråga, varför tränar inte du?

Du äter sen lunch idag ser jag!
Hur menar du då? Jag brukar äta lunch runt sisådär halv två och det har jag gjort i i alla fall ett drygt halvår. Det är inte sent för mig. Och det borde du veta eftersom du sett mig äta lunch så här dags flera gånger i veckan. Och sagt samma sak varenda gång. Och fnissat åt hur rolig du är.

Ska du bara äta det där?
Du menar de här två saluhallskorvarna som verkligen innehåller KÖTT och som är så tunga så att jag skulle kunna klubba ned folk med dem samt det här berget med färsk spenat, lök, tomat, ädelost och olivolja? Ja, det är allt jag ska äta. Och du ska äta den där skålen med snabbnudlar ser jag. Trevligt.

Bantar du fortfarande?
Eh, jag vet inte hur jag ska svara på det här. Jag har aldrig bantat. Men det trodde du inte på idag heller, nä.

Men du har allt gått upp lite efter bröllopet, va?
Ja visst. Jag har mycket mer muskler nu eftersom jag fortfarande tränar. Det var det du tänkte på eller?

Lite som Paris Hilton

2011-09-27T23:32:00.003+02:00

Och nu tänker ni "Aha, hon är en sådan där tar dagar/veckor/månader på sig att packa upp efter en långresa". Det är jag i och för sig, men det är inte riktigt sant i det här fallet. Det här är vad som är kvar efter att jag har packat ur mina gamla prylar och smutstvätten. Det här är det jag köpte på mig i Las Vegas (och då ser man inte ens allt eftersom det ligger i lager). Om vi säger så här, shoppingen är bra där. Det är som synes mestadels kläder.

Guess-väskan i framkant är också nyinköpt för övrigt. Och till sisådär en tredjedel fylld med prylar från Sephora.

Men Louboutin-skorna för 900 dollar köpte jag inte (även om jag bra gärna hade velat). Någon måtta får det vara.

Vasaru?

2011-09-27T09:01:00.002+02:00

Jo, jag sa "Fröken Zkrutt, vad sägs om Kenny-maraton någon helg? Med Choklad-Zingo. Eller öl."

(Kuriosa: Hon och jag var på bio och såg Kenny begins för 2 år sedan. Efteråt fick vi frågan om det hade varit några andra vuxna där. "Javisst. Massor av föräldrar".)

A case of the Mondays

2011-09-26T23:16:00.001+02:00

Förra måndagen:

Vaknade av mig själv vid halv åtta, tittade ut genom fönstret på den blå Las Vegas-himlen med strålande sol.
Gick till frukost/brunchbuffén, fick grönt te serverat på en bricka med citronklyftor och honungspaket, åt Eggs Benedicte, bacon, stekta matbananer, nachos med guacamole, creme fraiche och rancherosås, färsk frukt och avslutade med en bit cheesecake.
Lade mig vid poolen, solade och badade och läste medan Daniel gick iväg och spelade poker.
Gick till cardiogymmet och sprang intervaller i en timme samtidigt som jag tittade på Emmygalan på löpbandets inbyggda TV med lånade löphörlurar.
Duschade uppe på rummet och satte mig i sängen en stund och tittade på Keeping up with the Kardashians.
Promenerade ut på stan, gick och fönstershoppade, provade kläder, köpte ett par sandaler i Guessaffären.
Mötte upp med Daniel och gick till Ceasar's Palace för att äta supergod mat (i mitt fall tonfisktartar och mexikansk fläskytterfilé) på Mesa Grill.
Rullade hemåt till Mirage igen och spelade bort lite pengar på de enarmade banditerna.
Gick och lade oss i den ena av våra King Size-sängar som var och en är lika stor som vår säng hemma.

Idag:

Vaknade kvart i sju av att telefonens alarm ringde med helt fel ljud (skärande istället för stillsamt) eftersom jag ställt in den fel, tittade ut genom fönstret på den grå Göteborgshimlen.
Åt en frukost som mestadels bestod av kesella och linfrön.
Drog brandlarmet, brände stekpannan och skvätte varm olja på hals och händer då jag försökte fixa iordning min lunchlåda.
Kom till jobbet där jag hade totalt ca 400 mail att rensa upp bland samt svara på.
Gick till Fysiken och sprang intervaller i en timme samtidigt som jag tittade på ett gammalt avsnitt av Top model och svettades ur mina iPodhörlurar ur öronen ungefär en gång i minuten.
Hade glömt packa ned hårtorken och fick gå tillbaka till jobbet med blött hår och hade dessutom fått ont i knäna.
Svarade på fler mail och skrev jobblogg tills arbetsdagen var slut, gick till bussen i regn.
Hämtade hem två sura katter från deras temporärmatte och husse, fick brotta ned dem till bilen i hällregn.
Varit för hungrig för att göra någon riktig middag och mixade istället ihop lite bär och jox och åt.
Suttit ihopsjunken i soffan och tittat på alldeles för många avsnitt av mina TV-serier.
Kommer vara uppe alldeles för länge trots att jag inte har något att göra bara för att jag råkar vara kvällsledig o ch tycker att jag "ska ta vara på det".

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att förra måndagen faktiskt var lite lite bättre.

Pfefferkuchen

2011-09-26T13:13:00.003+02:00

Dagens finaste komplimang:

"Fan, vad solbränd du är. Man blir ju förbannad."

På väg

2011-09-09T21:05:00.001+02:00

"Det går ju inte att se de jäkla fartkamerorna när det är mörkt. Då måste man ju fuska och ha en GPS som varnar"

Givetvis. Att köra laglydigt bara sådär är inte hur vi jobbar i den här familjen.

På vänsterarmen

2011-09-09T14:45:00.002+02:00

På måndag är det semester samt start på bröllopsresan. Jag planerar att inte kunna störas överhuvudtaget och har till och med köpt en klocka för att slippa ha telefonen igång (har dock inte löst hur jag ska lyckas bli solbränd på armen ändå, men jag jobbar på det).

Jag har alltså inte burit armbandsklocka på sisådär 10 år. Ni fattar, det här är en stor grej.

Den där skrivkrampen...

2011-09-06T20:20:00.003+02:00

Jaha, och så blev det sådär som jag trodde när bildutmaningen var över. Jag får inte ur mig någonting trots att jag har en massa saker att skriva om. Någon form av prestationsångest antar jag. Kör en liten enkät för att få igång fingrarna så att jag kan få ur mig resten sedan.

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ja, det brukar jag, jag tycker det är jättejobbigt att vara sen (eller tidig). Möjligen kommer jag exakt på utsatt tid, men jag kommer inte försent om det inte har hänt något.

HAR DU BRA KONDITION:
Ja. Bättre än någonsin skulle jag tro.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Om man inte räknar alla fabulösa självporträtt med kamera och telefon så är nog de senaste bilderna tagna någon gång under semestern.

HUR KÄNNER DU DIG NU:
Mätt, trött, godissugen och aningen rastlös eftersom jag känner att jag borde göra något annat än sitta framför datorn och se på tv-serier (Pushing Daisies), men jag kan inte bestämma mig för vad.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Svart eller grått.

KAN DU LAGA MAT:
Ja. Jag tycker faktiskt att jag är ganska duktig på det.

VAD PLUGGAR DU:
Inget alls just nu, jag saknar det lite. Jag har en trave självstudieböcker som jag skulle ha lust att ta tag i någon gång och så skulle jag vilja damma av spanskan lite...men jag har ju inte tid.

BLIR DU BRA PÅ KORT:
Det händer. Men jag brukar tycka att det är rätt binärt, antingen blir jag jättebra eller också blir jag ett skelögt högblankt ras med stor näsa och gula hästtänder.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Senaste gången jag minns var nog när jag såg filmen Secretariat. Jag kan, med få undantag, inte se en enda Disneyfilm utan att snora litegrann. Och slutet var ju så himla fint här (även om jag visste precis vad som skulle hända. Väljer dock att inte avslöja det ifall någon annan skulle vara sugen på att se filmen).

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej, det kan jag inte påstå. Jag har bölat till Disneyfilmer i 32 år, jag är van nu.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Japp, den var inte så dum. Hann med två dansklasser (Streetjazz och Burlesque), fick skjuts hem så jag slapp ta bussen och åt upp resterna av helgens cheesecake (som jag gjort själv) till kvällsmat.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Vatten. Brukar inte dricka något annat på morgonen.

ÄR DU NYTTIG:
Ja, det tycker jag väl. Bortsett då från när jag t ex äter cheesecake till kvällsmat.

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Visst. Både har haft och har.

ÄR DU BLYG:
Ja. Jag är helt värdelös på att prata med nya människor. Fast ibland tror folk felaktigt att jag är blyg när jag helt enkelt bara inte vill prata med dem.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
Runt sju.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST:
Final Fantasy XIII på PS3an.

VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL:
Final Fantasy X...eller något av Kingdom Hearts-spelen.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL:
Det beror på hur mycket jag ätit och hur fort jag dricker. Jag blir lagom salongsberusad på ett par glas vin ungefär. Och efter en flaska vin räcker det definitivt. Sedan har jag i och för sig den dåliga egenskapen att jag blir bakfull av att tänka på en öl. Ungefär.

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT:
Ja, det var ingen hit. Jag satt på spårvagnen och skulle hem och en kille kom in genom dörrarna (som jag satt precis vid) och luktade rök och smuts och passade dessutom på att blåsa ut det sista blosset in i vagnen i min riktning. Då var det bara att kvickt hoppa av och hänga sig över stängslet.

JAG SOVER:
Förmodligen för lite och tydligen inte så bra eftersom jag alltid drömmer massor av saker som jag kommer ihåg.

VAD SA DU SENAST:
"Tack så mycket". Jag var och hämtade ut mitt nya pass på Passcentralen vid Stampen.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS:
Nix. Inte varit på festival sedan...år 2000 tror jag.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN:
Ingen alls. Jag ringer överhuvudtaget inte särskilt ofta. Däremot skickar jag SMS eller chattmeddelanden till en liten noga utvald skara på sisådär 3-4 personer.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Massage, jag har grym träningsvärk. Och kanske lite pepp och motivation så att jag ser till att göra något av den här kvällen innan den är slut.

HAR DU SNYGGA SKOR:
Jag har massor av snygga skor. Tyvärr är många av dem också väldigt obekväma så det är nog dags för en garderobsrensning snart igen.

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
"Visst är den, den är från Kingdom Hearts 2". Daniel påpekade att jag hade en väldigt trevlig alarmsignal på min mobil. Det har jag.

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ja...eller det är ju egentligen vår säng. Så Daniel sov också där och Max låg vid fotändan när jag vaknade.

HAR DU KÖRKORT:
Ja, men jag är rätt usel på att köra bil, särskilt i storstäder.

ÄR DU ENSAM NU:
Nej, jag har ju katterna här. En på soffan och en på badrumsmattan. Övriga människor i hushållet jobbar däremot fortfarande.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA:
Söndagen. Då är allt härjande över och jag kan koncentrera mig på att fixa iordning allt inför vår bröllopsresa som börjar på måndag. Först blir det Antigua och sedan Las Vegas.

Som en liten bonus bjuder jag på det nyuthämtade passfotot. Fröken Blekfis. Och jag har alltså hår på båda sidor av huvudet, det ser bara inte ut så.

Mademoiselle Kriminell

Oral arkeologi

2011-08-30T17:16:00.002+02:00

Ni vet när man har skräp som sitter fast ordentligt mellan tänderna och man petar och petar för att få bort det och när det till slut släpper och man känner efter vad det var och så tänker man "Aha, morot".

Det var tre dagar sedan jag åt morot.

Dag 30 - Valfri bild

2011-08-30T13:37:00.001+02:00

Efter alla mer eller mindre misslyckade självporträtt både i färg och svartvitt, nys-och-skratt-bilder, knäppa partyfoton med viftande fingrar, ihopknölade ansikten i starkt blixtsken och passfoton med en kriminell touch (som tack och lov än så länge inte finns ute offentligt) tänkte jag att det inte var mer än rättvist att jag skulle få visa upp hur jag ser ut egentligen. Så, varsågoda, det här är jag!

Okej, jag kanske inte ser ut så här varje dag. Men det händer ju.

Dag 29 - Senaste bilden på mig själv

2011-08-29T10:05:00.000+02:00

Ja, det KAN ju förstås vara så att det är någon annan som har tagit ett senare kort på mig, men jag tror inte det. Så förutom diverse mobilbilder som jag ändå redan har lagt upp så är det här faktiskt den senast tagna bilden på mig. Nåja, det kunde ju ha varit värre. Kanske.

Jag yrkar på passfrihet!

2011-08-28T10:09:00.002+02:00

Häromdagen var jag och skaffade ett nytt pass. Det gick...sådär, kan vi väl säga. Alltså, det är klart att jag fick mitt pass, det är inte det. Jag inbillar mig däremot att det är helt omöjligt att bli nöjd med sitt passfoto. Okej, man ska stirra rakt fram och får inte le, men man kan ju försöka göra det bästa av situationen. Jag gick alltså dit med nyklippt och nystylat hår, hade kladdat på lite mer än det vanliga vardagssminket för att inte se ut som på mitt körkortsfoto (blekt, ljushårigt spöke) och tänkte se till att komma ihåg att vara lite mer avslappnad än på den tidigare bilden då mina axlar var någonstans i öronhöjd. Så ställde jag mig på de gula fotavtrycken, tittade rakt fram, log absolut inte och tänkte att värre än sist kan det ju ändå inte bli. Sedan tog det någon minut och så visade damen i luckan hur det färdiga passet skulle se ut.

Jag tänkte: "Ser man på. Det blev alltså looken "Förrymd brottsfånge med livstidsstraff" den här gången".

Snäll som hon var frågade hon också om det såg okej ut. Jag är svensk (vilket också står i passet, om nu någon skulle tveka) så det fanns naturligtvis bara en sak jag kunde göra.

Jag sa "Jajjemen", betalade och gick därifrån.

Dag 28 - Väder

2011-08-28T08:54:00.002+02:00

Juni 2009, några timmar innan starten i Vätternrundan gick. Om vi säger så här, jag har aldrig varit intresserad av att cykla och nu blev jag om möjligt ännu mer ointresserad. Regnet avtog dock en liten stund senare (till skillnad från min cykelovilja).

Dag 27 - Tema två

2011-08-27T15:34:00.005+02:00

Siffran som svarar på frågan "Hur många fingrar räcker jag helst upp när det är en kamera i närheten".

(Ja, man kan ana ett visst annat tema i bilderna också, jag är medveten om det)

Dag 26 - Detta skrattar jag alltid åt

2011-08-27T09:20:00.005+02:00

Okej, det här är inte egentligen en bild, men det får mig alltid att skratta så jag gråter. Youtube-klippet i sig är väl inte sådär jättekul, det är nästan lite tragiskt, två kvinnor som är precis på slutsträckan i Ironman och är så trötta att de knappt ens orkar krypa i mål. Och visst, man ska inte skratta åt andras olycka, men om man följer nedanstående instruktioner blir det genast fantastiskt roligt istället. Gör så här:

1. Se till att hela klippet laddats, starta det och tryck genast på paus.
2. Spola fram till ca 0:58, låt det fortfarande stå på paus.
3. Dra ned Youtube-ljudet till noll.
4. Lägg in följande låt i Spotify (se till att ha ljudet på ordentligt där): Boots Randolph & The Nashville Brass – Yakety Sax
5. Så snart låten startat, klicka snabbt igång klippet.
6. Enjoy!

Och om ni ursäktar mig så ska jag gå och torka tårarna och försöka få bort krampen ur käkarna.

Igår kom lönen...

2011-08-26T20:53:00.002+02:00

...och idag tog jag bara en liiiiten sväng till SF-bokhandeln på vägen hem. Allvarligt talat, finns det hjälpgrupper för sånt här? Eller ska jag bara ge efter och se till att vi flyttar till något större så att jag får plats med fler bokhyllor?

Dag 25 - I all hast

2011-08-26T10:42:00.002+02:00

Japp, så här fort går det när man kör roller derby. Man hinner inte ens fastna på kort.

Igår coachades det för övrigt, både veteraner och rookies. Jag älskar att coacha. Jag får utlopp för min sadistiska ådra samtidigt som jag får använda min gymnastiklärarröst.

Dag 24 - Detta gör mig glad (favorit i repris)

2011-08-25T07:05:00.002+02:00

Jag älskar jul och julpyssel i alla dess former. Varje år dedikerar jag en hel helg till att julpynta, klä granen (som tyvärr får vara i plast här, den riktiga klär vi hemhemma), tända ljus, plantera hyacinter, baka lussekatter, pepparkakor och fikonbollar, dricka glögg, spela julmusik, sätta upp julkalendrar...ja, ni fattar. Det är om inte det bästa jag vet så i alla fall på topp tio-listan.

Dessutom får man gå på Liseberg och klappa djur och dricka varm Valhrona-choklad med grädde. Bara en sån sak.

Dag 23 - En sommarbild

2011-08-24T23:03:00.003+02:00

Jag kan hålla med om att det inte är så värst kompositionsmässigt riktigt att lägga en stor tallstam i front och fokus i bilden. Men om man betänker att det här är utsikten genom fönstret i sommarstugans utedass en julikväll så kanske fotot framstår som något bättre?

Dag 22 - Mitt beroende

2011-08-24T22:06:00.003+02:00

Jag är besatt av böcker. Jag läser mycket och jag läser snabbt. Jag hittar ständigt någon ny bok jag vill ha. Jag är helt ointresserad av de här moderna läsplattorna för det tar helt bort känslan av att läsa, jag vill ha en bok att bläddra i, att öppna försiktigt utan att knäcka ryggen, att lukta på, känna tyngden av. Jag har en jättefin tjock bok med reliefmönster på omslaget och sprättade sidor (för övrigt den högst upp till vänster på bilden). Skulle den ge lika mycket känsla på en läsplatta? Skulle inte tro det.

Som jag nämnt någon gång tidigare så vill jag ha ordning i mina bokhyllor. Det tar emot att det ligger böcker ovanpå andra här och att vissa hyllor har dubbla rader. Men så länge utrymmet är begränsat får det bli så, för inte hindrar det mig från att köpa nya böcker. Det finns ju så mycket att läsa. En helt fantastisk upplevelse var när jag var på Strand Books i New York (som har "18 miles of books" som slogan...och skojar inte), böcker överallt, alla sorters böcker. Vågade dock inte köpa så mycket eftersom det var sista dagen på semestern och viktgränsen var näst intill passerad, men åh, vad jag hade velat. En biografi om Julia Child fick i alla fall följa med hem.

Det på bilden är alltså långt ifrån allt jag äger (allt står inte ens uppe, det får verkligen inte plats) och långt ifrån allt jag läser. Det råkade bara vara det som gjorde sig bäst på kort.

Dag 21 - När jag var liten

2011-08-22T22:31:00.003+02:00

...brukade vi gå till den stora skolgården i närheten och åka skridskor på vintern (det här var alltså då det fortfarande blev vinter så att is låg kvar längre än två dagar, samt innan de gjorde någon slags skogsplantering på skolgården så att det inte gick att spola isbana längre). Jag vet att jag tyckte det var roligt, däremot vet jag att jag var rätt skeptisk till den här bilden. Pappa bad mig sätta mig ned på isen så att han kunde ta ett kort. Sätta sig ned på isen? Det skulle ju se ut som om jag hade ramlat! Jag kunde ju faktiskt åka skridskor utan att ramla (delvis för att jag hade en gammal bandyklubba att åka med). Men, bilden blev tagen i alla fall. Man kan dock ana att jag är lite tveksam till hela upplägget.

Dag 20 - Tema olika

2011-08-21T23:12:00.004+02:00

Fest 2001 vs. fest 2011

Ja, jag vet, bildkvalitén är urusel (det blir så när alla gamla porträttbilder utom en är försvunna, samt att man inte lärt sig ta kort utan blixt med sin nya kamera). Men, ni fattar vad det är som är olikt i alla fall.

(För de som inte förstod så är det alltså frisyren som är hela skillnaden. Den är mycket snyggare till höger.)

Dag 19 - Här bor jag

2011-08-21T22:57:00.003+02:00

Ungefär i alla fall. Det här är alltså den formidabla utsikten från vår balkong (som numera är ombyggd så att man 1) får plats med benen när man sitter på en stol och 2) inte riskerar att ramla igenom det mer än halvruttna räcket.). Även om det är ett försvinnande litet antal som läser bloggen tycker jag att det känns sådär att lägga ut en bild på mitt hus. Men så här bor jag alltså. Det är inte så illa.

Dessutom är utsikten faktiskt finare än huset i sig. Man skulle alltså kunna säga att jag gör er en tjänst.

Dag 18 - Känslor

2011-08-18T23:19:00.003+02:00

Den här bilden har diskuterats många gånger. Vad händer egentligen? Är fröken bakom mig arg? Är hon hungrig? Är hon helt knäpp i huvudet? Vill hon bita mig eller råkar hon bara stå bakom mig med hörntänderna fulla av salta pinnar medan jag försöker kväva en nysning? Eller är jag ledsen? Förkyld och snyter mig i handen? Skrattar jag?

Jag tror att känslorna vi kom fram till var att hon var blodtörstig och att jag skriker av skräckblandad förtjusning. Men helt säkra är vi faktiskt inte.

Dag 17 - Ett ögonblick

2011-08-17T21:14:00.003+02:00

Ett ungefärligt (men ändå ganska exakt) mått på hur lång tid det tog från det att jag såg lilldjuret ovan tills det att jag blev kattägare.

(Okej, jag sa att jag skulle fundera en vecka och jag var tvungen att kolla om jag fick ha katt hemhemma samt i min lägenhet. Men allvarligt talat, det hade nog egentligen inte spelat någon roll)

Dag 16 - Självporträtt i svartvitt

2011-08-16T20:48:00.002+02:00

En kompis sa en gång till mig att alla blir snygga i svartvitt. Jag tänker fortsätta förhålla mig hälsosamt skeptisk till det uttalandet.

Dag 15 - Kärlek

2011-08-15T19:52:00.003+02:00

Ja, alltså, det kanske är lite tjatigt. Men det blev så himla bra bilder och det här var en av de finaste kärleksbilderna jag hade, faktiskt. Så, fjärde juni igen. Fortfarande en sjukt bra dag.

Dag 14 - En vinterbild

2011-08-14T19:58:00.003+02:00

Den årliga julaftonspromenaden. Nu senast gick vi tydligen ända till Narnia innan vi gick hem igen.

Dag 13 - Tema ljus

2011-08-13T16:03:00.003+02:00

Fjärde juni alltså. Vilken dag.
(Bilden är tagen av den fantastiska Jenny Hammar)

Dag 12 - Min vardag

2011-08-12T16:27:00.002+02:00

Working hard for the money (fast just idag har jag faktiskt inte jobbat så hårt). En hel massa mailande, testat telefoner, skrivit dokument, klottrat i kalendern, lyssnat på musik. Och smitit iväg och tränat en stund på lunchen också. Jajjemen.

Dag 11 - Tokigt

2011-08-11T17:04:00.002+02:00

Okej, det här är ju inte riktigt en bild, men den kanske gills ändå.

(Jag är alltså på valborgsfest och andas in helium från min tigerballong som jag har fått av världens bästa polack och sedan sjunger jag en sång från South Park. Och sjunger dessutom fel. Mycket tokigt.)

Dag 10 - Detta gör mig glad

2011-08-10T18:02:00.003+02:00

Inte vilken solnedgång som helst alltså, men den ute vid sommarstugan. Där det är helt tyst och (oftast) helt avstressat och man är helt bortkopplad från internet och telefon (men inte TV eftersom man måste, som tidigare nämnts, se på allsången). Och när det blir mörkt så kanske man sitter uppe en liten stund till och läser eftersom vi numera har solladdade lampor där ute, men sen går man och lägger sig, för det är ju mörkt. Man sitter inte uppe och ser repriser på samma komediserier som man sett hundra gånger förut. Och så är man nöjd för att det är sommar. Och lugnt. Och tyst.

Dag 9 - Dagens

2011-08-09T20:07:00.005+02:00

...tv-program är så klart Allsången.

Den här gången hade jag till och med satt larm på telefonen för att inte missa det, dels för att jag faktiskt vill se Allsången (och blir grinig när jag missar den), dels för att jag måste se om Katta Kvac k skymtar förbi i guldsoffan!

Men varför så bister Måns? Det är ju kul med Allsång!

EDIT: Jag blir alltså verkligen grinig om jag missar Allsången, jag har råkat göra det de två senaste veckorna och så här lät det för sisådär 20 minuter sedan i ett SMS till mannen:
" JAG BLIR GALEN! Ska för första gången på länge se på allsången, satte t o m på larm eftersom hon bloggtjejen ska vara med och jag verkligen vill se det. SÅ DÖR BÅDE TV OCH INTERNET EXAKT KL 20! Jävla skit-Telia!"

(Jag skrev egentligen inte "skit-Telia" utan något grövre än så, men har valt att tona ned det för eventuella läsares skull)

Dag 8 - En favoritbild

2011-08-08T18:22:00.003+02:00

Jag låter den här få tala helt för sig själv. Det var en väldigt bra fest på skolan och ja, det är jag på bilden.

(Okej, det är en stage:ad bild, men det var ändå en väldigt bra fest!)

Dag 7 - En bild som jag aldrig har lagt upp

2011-08-07T21:40:00.002+02:00

Den ängsliga sädesärlan som alltid brukar bygga bo i hustaket vid vår altan ute i sommarstugan. Eftersom vi alltid sitter där och solar, fikar eller äter är det mycket ängsligt runt omkring där då fågeln har ungar. Såg den tyvärr inte i år, men det kanske beror på att vi var där senare än vanligt. Han/hon kanske redan hade ängslats färdigt och puttat ungarna ur boet.

Dag 6 - Tema grön

2011-08-07T15:15:00.002+02:00

Persiljan har definitivt tagit över kryddodlingen på balkongen. Tanken är att där ska finnas lite rosmarin och timjan också...

Dag 5 - En gammal bild

2011-08-07T14:57:00.002+02:00

Min första skoldag. Mormor följde med eftersom båda mina föräldrar jobbade. Jag vet att jag inte var så jätteförtjust i de där byxorna, de var liksom för fina. Jag hade ett par mjukisbyxor som hörde till tröjan, men dem kunde man ju inte ha när man skulle till skolan för första gången (tyckte jag själv också).

Jag fick bänken närmast katedern och i den hade mamma lagt ett rosa My little pony-suddgummi som såg ut som en häst (hon jobbade på samma skola). Jag fick lägga papper i bänken, ljusblått med hästbilder. Sedan fick vi gå ned till matsalen och ta skolfoton för första gången. Efteråt åkte mormor och jag ned på stan och fikade och jag fick två nya My little ponys.

Dag 4 - Min hobby

2011-08-05T13:13:00.002+02:00

(Något sent, vi hade grillkväll igår så jag hann inte)

Jag är ofta ganska rastlös och kan inte bara sitta still (Såvida jag inte läser en bok. Då kan jag sitta still och okontaktbar i timmar). Framför allt inte om jag ser på tv, vilket jag gärna gör, jag måste ha något att sysselsätta händer och i viss mån även huvud med. Sudoku i all ära, men jag har fastnat för japanska bildpussel. Ungefär fem minuter in i ett serie-avsnitt brukar jag plocka fram den och köra igång. Det är guld.

(Okej, det här kanske delvis är anledningen till att jag kan se om vissa tv-serier och glatt utbrista "Det här har jag aldrig sett förut!" på fullaste allvar...)

Dag 3 - En familjemedlem

2011-08-03T19:47:00.004+02:00

Vi är ju inte jättemånga i den här familjen och eftersom jag tänkte att mannen kommer säkert med på någon annan bild kändes det lite orättvist att bara välja en av de två kvarvarande. Alltså kommer här båda mössdjuren* Sam och Max. Sam är en blandning av bondkatt och Maine Coon från Högsbo, hittad på Blocket. Han fyller 4 år om 5 dagar, kelar bara om han verkligen själv vill det och har förmodligen damp. Max är en ren bondkatt från byhålan Bälgviken och fick bo hos mig för att inte bli skjuten med hagelgevär eller dränkt i regntunnan. Han fyllde 6 år dagen efter Valborg, hårar så mycket att man skulle kunna bygga en ny katt av honom och tycker om att sova i konstiga ställningar. Men de är rätt söta båda två, faktiskt.

Sam

Max

* Djur som oftast är gosiga och trevliga, men som man ibland bara vill göra om till pälsmössor för att få lite lugn och ro.

Dag 2 - Favoritpryl

2011-08-02T21:01:00.003+02:00

Det här var svårt för det finns rätt mycket prylar jag använder som jag gillar, t ex TV, telefon, dator, spelkonsoller...men om jag bara får välja en så blir det min iPod. Jag tycker det är dödsskönt att vara utan telefon och dator i vissa perioder, det är avstressande. Däremot skulle det vara rentav dödstråkigt att vara utan musik och kanske framför allt mina talböcker. Jag läser för all del massor, men när jag är ute och promenerar är det trevligt att ha någon som läser för mig. Så ja. Det blir iPoden.

Dag 1 - Självporträtt

2011-08-01T22:28:00.002+02:00

Okej, så jag gav upp den där skrivutmaningen på 30 dagar eftersom den bara gav mig prestationsångest när jag inte tyckte jag skrev tillräckligt bra om något. Jag tänkte prova med en bildutmaning istället och se om det går bättre (och om jag kan hålla den på 30 dagar...).

Och nä, bättre än så här blir det inte när jag försöker ta kort på mig själv. Jag är fullkomligt urusel på det. Större panna och näsa än vanligt samt förträffliga ljusinställningar. Tur att jag faktiskt ser något bättre ut på riktigt.

Det tar sig

2011-08-01T12:39:00.004+02:00

Det är soligt, jag har tränat och hunnit vara ute lite trots att klockan är bara lite drygt lunchtid. Nu planerar jag att ta tabberas på gårdagens roséflaska ute på balkongen. Dessutom verkar mimosan må något bättre!

(Och ja, det är en micro i bakgrunden. Det visade sig nämligen vara det svalaste stället i hela lägenheten, precis innan för balkongdörren och på kattsäkrad plats)

EDIT: Det verkar bara bli bättre. Grillad fisk till lunch, färska friterade fläsksvålar från Saluhallen som eftermiddagssnacks, hittade en Piggelin i frysen och har bokat biljetter till Transformers ikväll.

En bra bit sommar och en något sämre

2011-07-31T21:56:00.002+02:00

En vecka kvar av semestern och tillbaka i stan. Har spenderat nästan en vecka hemhemma och ett antal dagar på landet. Mycket lugnt och skönt (Och tyst! Har inte saknat bilar och skrikande måsar). Läst en hel del och tittat på den lilla 9tums campingtvn (det finns inte el där ute, men solceller så man har läslampa och TV nog för att se på Allsång och Midsomer). Solat och badat också givetvis (det finns inte rinnande vatten där ute heller, men en alldeles förträfflig badsjö), samt plockat upp kräftor, skjutit luftgevär och allt sånt där som man gör där. Och framför allt, lämnat telefonen hemma. Kändes lite ovant och obehagligt först, men alldeles förträffligt sedan.

Och nu är man alltså tillbaka hemma igen och sitter vid datorn, reloadar Facebook och ser på repriser av gamla Top Model. Lyssnar på de förbannade måsarna och de förbannade grannarna som fortsätter att göra fult i trädgården genom att bygga något slags hus på ett mycket underligt sätt. Jag måste lära mig att inte slentrian-slå-på TVn, eller datorn för den delen. Hur svårt kan det vara liksom?

Lägenheten är som vanligt bastuvarm och verkar ta död på vår stackars Mimosa som vi fick av en bekant i bröllopspresent då vi var hemhemma. Jag vet att vissa säger att det bara är att köpa en ny om den här skulle vissna och dö, men det var den här vi fick i present och det är den här jag vill ta hand om, inte ett substitut (som förmodligen också skulle dö ändå, det är ju inte så att den här lägenheten blir svalare direkt). Så jag jobbar allt vad jag kan för att få de små stjälkar som är kvar att överleva, ställer i skugga och vattnar och försöker flytta den till svalast möjliga ställe som ändå inte är för kallt (dvs jag har inte gått så långt att jag försökt ställa den i vinkylen). Om den vissnar tänker jag Lille Skutt-gråta. Det får den inte.

Lätt på foten

2011-07-14T20:13:00.005+02:00

Jag springer inte. Eller, jag brukade springa för längesedan, när jag var sisådär 12-13 år. Jag sprang t o m ett millopp hemhemma när jag var 13 (okej, jag gick mer än jag sprang om man nu ska vara sådan, men det ska man inte), men någon gång efter det la jag av. Så himla kul är det faktiskt inte. Har försökt ta upp det lite då och då, med motiveringen "det är ju bra träning", men det hjälper faktiskt inte när det helt enkelt är tråkigt. Och då har jag ändå provat med nya fina skor, specialsulor, musik, ljudböcker, olika underlag...men nej. Bestämt nej.

Tills nu då. Jag började springa intervaller på löpband på gymmet, avslutat av 20 minuters jogging en gång i veckan för ett tag sedan (också för att "det är bra träning", men det var faktiskt lättare inomhus. Kanske för att jag har en tv med Top Model framför ögonen). På 20 minuter kommer jag ungefär 3 km. För ett par veckor sedan kände jag att det blev lite av en spärr att alltid börja kolla på klockan när den närmade sig 20 minuter och sedan sluta, så jag testade att bara springa, utan intervallerna en gång (fortfarande med Top model framför ögonen. Det är repriser av Top model på trean varje dag, mycket praktiskt). Det gick förvånansvärt bra, kom hela 6 km första gången. Så jag provade en gång till för att se om jag kunde komma lite längre. Det kunde jag. Jag kunde komma en mil. Och det utan att ha andnöd och vilja falla ihop, men istället fortfarande vara ganska nöjd och hyfsat pigg i benen. För första gången på 19 år (kanske egentligen den enda gången om man nu ska vara sådan, men det ska man inte). Är sjukt stolt över mig själv faktiskt.

Jag känner att det här borde firas, kanske med ett par nya löparskor. Både för att jag håller på att krafsa mig igenom ovansidan av mina och för att jag, som av en händelse råkade hitta några riktigt snygga skor på Löplabbet. Jag känner att det förmodligen är de och endast de som kan få mig över milstrecket.

Löpartights blir det däremot inga. Bestämt inga.

Confessions of a bookoholic

2011-06-28T18:27:00.003+02:00

Ja, okej, så det blev lite fler böcker än jag tänkt från början. Men jag läser ju ganska fort och det är ju semester snart och...ja. Vi kan säga att jag behövde dem helt enkelt. Det gjorde jag verkligen.

En bra födelsedagspresent

2011-06-19T16:15:00.002+02:00

Jag fyllde år för inte så länge sedan (och gifte mig, men det tänkte jag ta i ett separat inlägg vid tillfälle) och fick en del pengar av mamma och pappa i födelsedagspresent. Eftersom det, trots hällregn och kyla, faktiskt är sommar och därmed den tid på året då jag plöjer mest böcker (tätt följt av julledigheten) glömde jag tämligen omedelbart bort det där bokförbudet jag gett mig själv och köpte finlitteratur för hela slanten. Det blev följande:

Final Fantasy VII Strategy Guide (eftersom jag inte bara gillar att spela och spela om tv-spel, jag vill läsa om dem också)
The player of games - Iain M Banks (på förslag av en kompis då jag på Facebook efterlyste en riktigt bra bok)
What the night knows - Dean Koontz (den var ny och jag hade den inte)
The man in the white suit - Ben Collins (om The Stig från Top Gear, jag gillar tv-serien och jag gillar biografier)
Strangers - Dean Koontz (den var gammal och jag hade den inte)
The passage - Justin Cronin (jag såg en annons om den i Aftonbladet där Stephen King hade tyckt att den var riktigt läskig, och han borde ju veta)

Sedan saknas det tre böcker, Jonathan Strouds Bartimaeus-trilogi. Den var dock lite bökig att få tag på, inte för att den inte fanns (SF-bokhandeln är ju ändå hyfsat välsorterad), men nu råkar det vara så att jag är väldigt petig med böcker. Alla tre delarna fanns inne, men i olika utgåvor med olika omslag. Inte okej. Sedan hittade jag för all del hela serien med samma omslag i en annan bokhandel, men då var det storpocket. Inte okej (jag ska göra en lista över alla mina bokregler någon gång, de är fullständigt normala, jag lovar). Till slut lyckades jag i alla fall beställa dem, så de är på väg.

Älskar böcker. Nu har jag något att göra i....säkert ett par veckor!

Idag är jag stark

2011-06-14T20:12:00.004+02:00

Jag råkade komma fram till hantelstället på gymmet ganska exakt samtidigt som en trevlig medelålders herre idag. Artig som jag är (samt för att han faktiskt var ett halvsteg före) lät jag honom plocka sina hantlar först. Han tog de som väger 4 kg.

Trevlig medelålders herre: "Ojdå, jag hoppas jag inte tog de du skulle ha nu"
Anna: "Nejdå, det är ingen fara" *plockar 10kg-hantlarna och går*

Någonstans i det undermedvetna

2011-05-06T09:47:00.002+02:00

Har för första gången i mitt liv fått en vagel i ögat. Den har placerat sig så svåråtkomligt som möjligt inne i ögonvrån under det övre ögonlocket och sitter där och gör ont. Kan inte ha någon lins i eftersom det skaver (vilket i princip innebär att jag är nästan blind på höger öga) och måste ha i bakteriedödande salva flera gånger om dagen (vilket i princip innebär att jag är helt blind på höger öga eftersom jag försöker se det lilla jag kan genom ett lager av vaselin). Ja, och att jag saknar djupseende då och t ex har svårt att träffa rätt när jag ska låsa upp dörrar. Plus då att ögonlocket är svullet och hänger ned lite. Sjukt snyggt.

Imorse gick jag iväg till bussen, som vanligt, och bläddrade i Spotify på min telefon, som vanligt, för att hitta vilken låt jag skulle lyssna på just den morgonen. Till slut fastnade jag för en och tänkte att "den här är svängig, den blir bra" och tryckte igång.

Jenny Silver.

Something in your eyes.

Blaha.

Snygg på gymmet

2011-04-28T21:55:00.002+02:00

Bortsett från att jag går på gym för att bli stor, stark och vacker så har jag, som tidigare nämnts, ett visst intresse av att gå dit för att det är ett fantastiskt ställe för att studera människor och deras beteende. Det senaste jag noterat är att det är så många personer som anstränger sig för att se snygga ut på gymmet. Innan jag går in på vad jag menar kan jag för all del erkänna att det väl inte är så att jag tar på mig det mest urtvättade i garderoben innan jag går och tränar och ja, jag har långa fotbollsstrumpor för att slippa visa hela benen så nog har jag ett visst mått av fåfänga jag med. Men kläder, det kan jag liksom förstå att folk håller på och pillar med, där ser det mest ut som om folk vill ha något som är bekvämt att träna i. Det är okej. Det jag inte förstår är följande:

Smink

Det är inte direkt ovanligt att det står någon och sminkar sig i damernas omklädningsrum. Det är inte heller direkt ovanligt att det står någon och sminkar sig i damernas omklädningsrum INNAN de går ned till gymmet. Nu kanske man kan hävda att jag har dåligt smink, men när jag har tränat klart har ev. smink jag lagt på mig (på morgonen, inte innan träningen) lagt sig sisådär 5-10 cm söder om där det var när jag började. Jag vet liksom inte varför man skulle vilja ha mer av det. Och vad är poängen med att sminka sig innan träningen? På vilket sätt hjälper det dig? Annat än möjligen sätta igen samtliga porer och hålla inne svetten (kommer mer om varför detta är viktigt i en senare punkt). Fräscht. Okej, jag fattar att om man, som jag, går och tränar på lunchen så kanske man inte vill vara helt naturell på jobbet på förmiddagen. Men oftast vet man ju om att man ska träna så att man kan dra ned lite på spacklet. Inte lägga på så att killarna i Roomservice ringer och frågar om du vill ha extrajobb.

Parfym/Deodorant

Häromdagen stod jag och ytterligare en tjej och bytte om till träningskläder. Medan jag knöt på mig skorna tog hon fram en spraydeodorant och sprayade sig mycket metodiskt och noggrant över HELA kroppen. Ja, även fötterna. Och håret. Och (det här är vinnaren) i skrevet. Jag borde ha tagit tid, tror hon höll på i nästan en halv minut. Jag blev alldeles sträv i halsen.
För någon vecka senare travade jag på på ett löpband, såg på tv och var på det hela taget rätt nöjd med träningspasset, ända tills det kom en kille och ställde sig på löpbandet bredvid. Det var som att få en hård och mycket välparfymerad käftsmäll. Jag sprang i fem minuter till innan jag hade nått en sån grad av illamående att jag inte fixade det längre.
Alltså, gymmet är inte direkt något ställe där du behöver, eller ens ska, lukta rosor när du är klar. Du behöver inte göra det innan heller faktiskt.

Svettskräck

Många, kanske framför allt tjejer, verkar ha sjukt svårt för att svettas på gymmet. På något sätt är det dödsfarligt att svettas, för då är man inte snygg längre (och det är ju, som vi redan konstaterat, av någon anledning väldigt viktigt). Och så är det äckligt och luktar (och det är ju, som vi redan konstaterat, något man absolut bör undvika på gymmet). Och så kommer sminket rinna ned i linnet (och det är ju, som vi redan konstaterat, inte okej då man bör vara välsminkad under sitt träningspass). Varför går man ens dit om det enda man tänker göra är att söndagspromenera på löpband, veva omkring på lägsta motståndet på en crosstrainer, samt försiktigt studera vikterna innan man tveksamt väljer de lägsta för att inte överanstränga sig? Skärpning. Svettas loss eller välj en annan sport. Jag har hört att biljardspelare inte perspirerar så vansinnigt mycket.

"Vi kommer se lika fräscha ut efter passet. Luktar gott gör vi också"

Några säkra vårtecken

2011-04-26T18:26:00.005+02:00

Blommorna slår ut i rabatten...

...katterna solar på det varma köksgolvet...

...man tar en öl på en uteservering...

...grannen renoverar i trädgården.

Alltså liksom så sjukt upptagen va

2011-04-05T21:22:00.000+02:00

Jag är...tja, inte direkt sliten som jag tänkte skriva först, men kanske mera splittrad och något stressad. Det känns som om det händer tusen saker just nu och jag hinner inte med hälften så mycket som jag skulle vilja. Som tur är så är det i alla fall relativt lugnt på jobbet nu, annars skulle jag förmodligen vilja krypa in under skrivbordet (det är höj- och sänkbart, jag får plats) och gå i idé där tills efter sommaren och det har jag definitivt INTE tid med. Det är jobb, det är en massa träning och det är en hel hoper mer eller mindre hemliga småprojekt jag håller på med...bortsett då från det stora och inte särskilt hemliga bröllopsprojektet. Fast just det, eller egentligen inget av dem, känns särskilt betungande utan bara roliga, jag har bara inte tid så det räcker (såvida jag inte prioriterar bort delar av vissa andra projekt som t ex nattsömnen jag sysslar med någon gång per dygn, men det känns inte helt genomtänkt).

Ett helt fantastiskt lyxproblem alltså; jag har så mycket roliga saker att göra att jag inte hinner med allt. Kanske ska sluta klaga och bara vara glad över det jag hinner med? Äsch. Jag kan göra både och. "Det är synd att inte klaga, men man kan härda ut" (Tack för den, Ronny Eriksson).

Vad sa du, älskling?

2011-03-04T16:42:00.001+01:00

Sambon kommer ut ur duschen, förmodligen naken (jag satt i soffan så jag kan inte vara helt säker, men shower shorts är inte vanligt förekommande i den här lägenheten).

"Anna, visst har du ett måttband?"

...

Dag 10 - Vad jag hade på mig idag

2011-03-03T22:24:00.000+01:00

Dagen har inneburit fyra olika outfits varav jag inte har kort på en enda (i alla fall inget som lämpar sig för att läggas upp här, det får även fortsatt vara en tämligen bildfri blogg).

På jobbet
Baggy jeans (som tråkigt nog inte är så baggy längre...och dessutom oanvändbara numera eftersom de valde att spricka i grenen någon gång under dagen), Sugar Factory-linnet jag nämnde häromdagen (för att få lite färg), grå (jodå, så att...) luvtröja från Svea. På fötterna ett par Adidas Superstar.

På gymmet
Grå-(jodå, så attt...)vit-randigt linne som ska se ballt pösigt ut, men mest sitter som en säck. Knallrosa basketshorts. Svarta fotbollsstrumpor. På fötterna ett par grå (jodå, så att...), vita och rosa Nike.

På roller derbyn
Den grå (jodå, så att...) luvtröjan från tidigare. Svart linne. Svart-vita hotpants. Gröna strumpbyxor. Svarta fotbollsstrumpor (inte samma som tidigare). Hjälm, armbågsskydd, knäskydd, handledsskydd, tandskydd. På fötterna ett par Riedell R3 med röda Suregrip Fugitive-hjul.

På kvällen i soffan
Grå (jodå, så att...) Puma-mysbyxor. Blå luvtröja från Victoria's Secret i NY. På fötterna grå (men allvarligt. ALLVARLIGT!) raggsockor.

Dag 9 - Min tro

2011-03-02T22:49:00.003+01:00

Jag tror...
...att ibland är en mörk chokladkaka absolut en fullvärdig middag
...jag vet vilken låt som vinner årets melodifestival
...ofta att jag kommer säga något som låter dumt och säger därför inget alls istället
...aldrig jag kommer sluta irritera mig på folk som inte kan tänka logiskt
...att jag läser snabbast av alla jag känner
...nästan alltid att jag ska dö när jag har ont någonstans
...jag skulle kunna bli ganska duktig på att teckna igen om jag bara gav det lite tid
...att jag skulle vara betydligt mindre stressad om jag sa nej ibland
...att vissa människor skulle bli griniga om jag sa nej, så därför gör jag det inte
...jag skulle vilja ha en egen häst om jag bara hade råd och tid
...faktiskt att jag är rätt duktig på att laga mat
...Las Vegas är världens bästa lekplats för vuxna
...att Arkiv X är den bästa tv-serien någonsin (med undantag för de två sista säsongerna)
...min egenskap att göra saker riktigt bra eller inte alls lika ofta har fått mig att missa saker som att uppleva dem
...jag har den bästa sambon av alla
...mina katter medvetet försöker reta gallfeber på mig ibland
...egentligen jag är en rätt snäll person

Dag 8 - En stund

2011-03-01T22:39:00.000+01:00

Den engelska originaltiteln på dagens inlägg var "A moment", vilket jag helst skulle vilja översätta till "Ett ögonblick". Det känns dock som att ett ögonblick är något som man bör komma ihåg med, som det heter, skrämmande klarhet, och det gör jag inte i det här fallet. Jag tar mig därför den konstnärliga friheten att översätta titeln med "En stund", vilket passar bättre för det jag tänkte skriva om.

Jag minns alltså egentligen väldigt få detaljer om det här. Jag minns att jag hade hittat adressen i min systers kompis Okej-tidning och skrivit ned den med bläck på en rosa post-it, men jag minns inte den faktiska adressen (utom att det var i Stockholm då, jag minns definitivt att jag var där). Jag minns inte exakt när jag var där, men jag inbillar mig att det borde ha varit någon gång på hösten -95 då jag gick i ettan på gymnasiet. Det borde förmodligen ha varit under vecka 44-lovet, eftersom jag minns att hela familjen hade bilat upp till den kungliga hufvudstaden.

Vad jag faktiskt minns är att jag kom in i en liten lokal som var fullständigt belamrad med böcker. Gångarna mellan hyllorna var så smala att man fick vänta på att eventuella andra personer skulle gå ut därifrån innan man själv kunde gå in. Jag minns att det luktade böcker, inte så där som det gör på bibliotek, inte böcker som tummats om och om igen, utan helt nya böcker. Överallt. Jag minns att jag frågade efter en stora bok som jag sett i skyltfönstret och att de sa att jag hade tur, för det var den sista de hade av just den. Jag minns att den var inbunden med rött pappersomslag och tryck i relief och att sidorna var skurna så att de såg ut att vara sprättade (jag trodde det var fel på den först, men tyckte ändå att det var lite fräckt). Jag minns inte säkert, men jag tror att jag dessutom plockade på mig ett par pocketböcker, men sedan fick det vara stopp för den stora boken var ganska dyr och det här var på den tiden då jag fortfarande var någorlunda ekonomisk och därmed kunde hejda mig trots att jag var som det omtalade barnet i godisaffären. Jag minns att det kändes ganska spännande att den stora boken var på engelska, dels för att det var ovant att läsa, dels för att det innebar att den inte fanns att köpa hemma i stan än, dit skulle den inte komma förrän den översatts till svenska (och det dröjde, om jag även minns det rätt, åtminstone ett par år).

Så första gången jag var på Science Fiction-bokhandeln i Gamla Stan i Stockholm gick jag därifrån med ett fint exemplar av David Eddings "Belgarath the Sorcerer" (helt lyrisk över detta eftersom jag läst och älskat hela Sagan om Belgarion) och, om jag som sagt minns rätt, Terry Pratchetts "Magins färg" och "Det fantastiska ljuset". Helt underbart.

Något klatschigt i grått

2011-02-28T22:57:00.000+01:00

Idag var allt grått. Det var grått ute. Det skulle bli plusgrader, men det blev liksom aldrig något utan höll sig stadigt runt nollan, precis sådär så att det isen inte börjar smälta och det inte börjar droppa från hustak och träd. Jag var grå eftersom allt som fanns i klädlådor och garderob var grått, vitt eller svart (inte helt sant i och för sig, jag hade ett vitt linne med rosa tryck köpt på Sugar Factory i Las Vegas i somras. Det krympte i första tvätten och vill bara gå strax nedanför naveln, men jag har behållt det ändå, för det är i alla fall från Vegas). En gammal spelkompis till pappa hade en gång gått in i en klädaffär och bett om något klatschigt i grått (ungefär så var det i alla fall) och det kanske går att få, men när allt annat runt omkring också är grått och dassigt så blir det klatschigt grå också dassigt. Det spelade alltså ingen roll att det var någon form av märkeskläder jag hade på mig. De var gamla och urtvättade. Och grå (eller svart-vita, och vitt som inte längre var vitt utan grått). Och inte klatschiga. Jobbet kändes grått. Till och med dansen kändes ganska grå och jag kände mig medioker.

Imorgon ska jag se till att rota fram något som i alla fall är lite färgglatt, om det så blir Vegas-linnet i dvärgstorlek. Om det ska fortsätta att vara grått runt omkring måste i alla fall jag se något roligare ut.

Things to do in Johanneberg

2011-02-20T18:30:00.004+01:00

Inte "when you're dead" kanske, men när man är förkyld och missar sitt andra derbypass för den här veckan (samt har missat en hel del övrig träning) och överhuvudtaget tycker att det mest är skräp just nu. Då plockar man fram sitt pussel som legat inrullat i den värdelösa pusselmattan sedan i höstas, rullar ut det, plockar bort den värdelösa pusselmattan och börjar om från början. Man hoppas dessutom att alla bitar är kvar och att inga kommer att försvinna då pusslet måste ligga på bordet i åtminstone en natt och det lär springa minst en katt över det.

Dag 7 - Din bästa vän

2011-01-31T21:47:00.003+01:00

Åh, vad jag har dragit mig för att skriva det här inlägget. Eftersom jag visste att det stod på tur ville jag inte heller skriva något annat, för då hade jag bara skjutit upp det mer och mer. Nu blev det visserligen lite bokinlägg (och jag har fyllt upp bloggtystnaden med läsning), men det här har hängt över mig tillräckligt länge nu, så det är dags att bli av med det.

Så här är det: jag har ingen bästa vän. Jag har haft, absolut. Om det behövs kan jag räkna upp flera bästa vänner från förr: Lina, Anna, Katarina, Ida, Caroline, för att nämna några. Men just nu har jag ingen och jag har egentligen inte haft någon på flera år. Förmodligen inte sedan jag flyttade till Göteborg. Kanske inte innan det heller.
Men tro nu inte att jag sitter ensam hemma och gråter med bara mina böcker som sällskap varenda kväll, det gör jag inte (väldigt sällan i alla fall, och bara om det är en sorglig bok). Jag har ju vänner, flera stycken, jag har bara ingen sådan där som jag kan prata om precis allt med. Det är mer så att vissa saker pratar jag om med en vän, vissa andra saker passar bättre med någon annan. Jag tror egentligen inte ens att jag saknar någon sådan superbästa vän när jag har så många andra.

För sedan är det ju så att jag inte heller strävar efter att skaffa någon speciell bästa vän, utan jag är ganska nöjd som det är. Jag ser mig själv som ganska trevlig och hyfsat social, men jag har lite svårt för att träffa nya människor eftersom jag har någon fix idé om att allt jag säger måste vara så intressant samt att jag inte vill verka korkad (jag har ett svagt minne av att jag skrev om det på dag ett). Men som sagt, det gör mig inte så mycket. Jag är nöjd med de vänner jag har och att jag kan prata med dem när jag behöver och oftast umgås med dem när jag vill. Jag är glad över att kunna lägga ganska mycket tid på träning och ändå känna att jag inte försvinner helt ur gemenskapen (även om jag ibland får höra att jag är tråkig som inte hänger med, men det gör jag ju, bara inte jämt). Jag uppskattar att jag dessutom har fått nya vänner genom träningen, i derbylaget. Jag tycker om att kunna gå hem och sätta mig i soffan och bara maratontitta på tv-serier utan att säga ett ord på en hel kväll, trots att "alla andra" skulle gå ut och festa, och inte behöva umgås med någon enda person.

Sedan har jag ju självklart en bästa vän i sambon. Men han är liksom utom tävlan i det här sammanhanget. En klass för sig, kan man säga.

Klart man ska vara glad med sina kompisar, men de som man dessutom kan vara sur med är nog lite mer värda. Fast sedan är ju jag som bekant väldigt sällan sur. Bara bestämd.

Som jag sa...

2011-01-09T19:49:00.002+01:00

...så kunde jag inte lova något. Och när jag nu hade alla de andra Roslund & Hellström så ville jag faktiskt ha den enda saknade också (annars hade det kliat lite i mig varje gång jag passerade bokhyllan). Så nu blir nästa bok Edward Finnigans upprättelse, men sedan ska jag banne mig gräva ned mig i Ken Follett och de andra.

Och nej, jag har inte glömt den där bloggutmaningen med dagarna. Den bara vilar lite. Det måste man göra ibland också (så att man kan passa på att läsa lite).

Läslus

2011-01-04T23:14:00.002+01:00

Det där med att läsa mer går över förväntan just nu. Jag skulle gå in i en bokhandel igår för att köpa ett kort och kom ut därifrån med ett kort och de två första Roslund&Hellström. Började läsa den första igår efter jobbet och fann den väldigt spännande, men samtidigt så obehaglig att jag var tvungen att läsa ut den innan jag somnade. Alltså släckte jag klockan ett och var fantastiskt trött på jobbet idag. Ikväll började jag läsa bok nummer två som också är väldigt bra, men som jag nog kan klara av att lägga ned en stund och fortsätta på senare.

Men sen har jag ju ett antal böcker som ligger och väntar på sängbordet, Giganternas fall (en tegelsten av Ken Follett), The master and Margarita (som enligt "de som vet" ska vara väldigt bra, men som jag inte lyckats börja på än), Lost souls (en Koontz, fjärde delen i Frankenstein-serien) och My life in France (en biografi om Julia Child). Sedan står det dessutom en hoper av mig olästa böcker inne i bokhyllorna också. Ändå vill jag ha fler böcker. Fler, fler, fler och mer tid att läsa. För säkerhets skull sätter jag ett köpstopp på böcker just nu tills jag läst ut de jag redan har. Ska försöka hålla det. Fast...jag kan faktiskt inte lova något.

Gamla nyårslöften och nya

2011-01-02T22:30:00.005+01:00

Dags att revidera de nyårslöften jag radade upp förra året och sätta upp en hoper nya för det här året. Då ska vi se:

* Sy ordentligt på min korsstygnstavla
Nä, det här har gått helt fantastiskt dåligt. Jag har sytt några stygn, repat upp, sytt om, repat upp, sytt om…Den var betydligt svårare än något jag gjort tidigare och den kommer inte hinna bli klar till juni. Faktum är att den just nu har ca 15 färdiga stygn gjorda och jag är inte ens nöjd med dem. Får kanske sänka kraven lite om det ska bli något av den.

* Skriva ordentligt i min nya femårsdagbok som jag fick i julklapp.
Usch, nej, det här har ju också gått jättedåligt. Det började bra och sedan glömde jag bort några dagar och då ville jag inte skriva förrän jag ”skrivit ikapp” och sen blev det bara fler och fler dagar som inte var ifyllda och till slut fick jag bara dåligt samvete och så blev det ingenting istället. Jättedumt eftersom jag tycker det är roligt att skriva, men jag vill ju göra det ordentligt.

* Sluta peta mig i ansiktet och klämma finnar som inte finns.
Japp, mycket bättre. Vilket har gjort att det inte finns så mycket vare sig riktiga eller imaginära finnar att klämma på.

* Åka iväg på minst en resa.
Jajjemen. Trots att jag trodde att det skulle bli för dyrt och trots att resan fick senareläggas pga vulkanutbrott blev det en USA-resa till både Las Vegas och New York. Gillade det första stället bäst, men skulle mycket väl kunna tänka mig att åka tillbaka till vilket som helst av dem.

* Spara vidare till bröllopet.Jodå. Det går faktiskt finfint och det verkar inte vara några problem att få ihop allt som behövs.

* Lyckas boka kapellet vi vill ha till det datum och den tid vi vill ha.
Japp, med lite hjälp av sambons syster eftersom vi var i en helt annan tidszon vid tillfället. Rätt kapell, rätt dag, rätt tid.

* Hitta en skitsnygg bröllopsklänning och skor.Jo, men det här tror jag också att jag har gjort. Det trodde jag ju egentligen redan förra året, fast nu är det en helt annan klänning och ett par helt andra skor. Men jag tror fortfarande att jag har hittat rätt…om jag nu bara kan gå in skorna.

* Fortsätta låta bli att slösurfa så mycket och se repriser på tv-serier för förtonde gången. Läsa en eller två eller sju böcker istället.Mnja, tja, jo, lite. Men ganska lite. Ska försöka låta datorn vara avstängd ännu lite mer i år. Jag har massor av böcker att läsa.

Så, för i år då? Jag hade tänkt mig något sånt här:

* Se till att faktiskt komma någon vart med korsstygnstavlan. Jag vet ju att den kommer bli jättefin när den blir klar. Jag måste bara komma över känslan att jag vill slita håret av mig varenda gång jag sätter mig med den eftersom stygnen inte blir så fina och jämna som jag vill att de ska vara.

* Ta mig tid att läsa ut minst en bok i månaden. Allvarligt talat, jag har massor av böcker och köper ständigt fler. När jag är ledig och hemhemma brukar jag inte ha några problem att läsa ut en normaltjock bok på en dag. Här i Göteborg har jag visserligen mindre tid, men ändå. Minst en bok.

* Bli kalassnygg till bröllopet i juni. Det innebär alltså inte att t ex bridezilla-banta ned sig 10kg för att komma en för liten klänning, att panik-gymma varenda dag för att få muskler överallt, att gå upp halv sex varje morgon för att hinna motionera innan jobbet eller att hoppa på någon vansinnesdiet där jag inte får äta pasta eller röda grönsaker (jag har varken ork eller lust med något av det). Jag vill bara se bra ut och hoppas att jag ska tycka att jag gör det till dess. Hur det faktiskt ska gå till…tja, jag ska försöka komma fram till det under tiden.

* Ha ett jobb jag är nöjd med och där jag trivs. Helst av allt skulle jag vilja att det gick att forma om mitt nuvarande jobb till något jag tycker bättre om och att jag ska slippa irritera mig alltför mycket på diverse kollegor (eller för all del vänja sig vid det innan jag blir knäpp), men om inte det funkar så hoppas jag att jag kan hitta ett nytt ställe med arbetsuppgifter som känns roligare än vissa av mina nuvarande.

* Bli bättre på roller derby. Jag kan betydligt mer nu än jag trodde att jag skulle kunna, men jag vill bli _bra_. Ska försöka anstränga mig mer på träningarna och inte vara så feg som jag känner att jag kan bli ibland, både vad gäller hastighet och tacklingar. Skridskorna är uppsnyggade med nya bättre hjul så nu ska här banne mig övas!

* Ta tag i den där femårsdagboken. Det är ju inte så svårt egentligen, måste bara få in vanan och inte skämmas (för vem liksom? Mig själv?) om jag glömmer en dag eller två.

* Lära mig att stressa av. Släppa jobbet när jag går därifrån. Ge fingret åt sura människor (rent mentalt då, jag är ju trots allt tämligen väluppfostrad) istället för att irritera mig. Känna att det är okej att träna istället för att gå ut, att det inte gör mig tråkig. Stänga av datorn. Lägga mer tid på mig själv och vad jag vill göra. Inte söndagsångesta för att jag måste jobba dagen därpå. Lite sådana saker.

Det borde räcka. Vi får se om ett år.

Dag 6 - Din dag

2010-12-17T23:55:00.003+01:00

Det började bra med att katterna inte vaknade innan klockan ringde, vilket betydde att jag fick vakna ganska lugnt och inte av ett skrik eller av att något slog i golvet (det är faktiskt ganska sällsynt här hemma så jag uppskattade det verkligen). Bussen var för ovanlighetens skull i tid, trots det fantastiska snökaoset. Kryssade uppför Kungsgatan mellan isfläckarna med Hasse Alfredssons Lagens långa näsa i öronen och undvek lyckligtvis att halka omkull och slå mig. Möttes av ett tjugotal mail i inboxen varav en handfull berättade för mig hur usel jag var ("worst support service ever" var ett av de trevligare). Underbart. Andra var av typen "när får vi stöd för den här telefonen?". Ursäkta, men berättade inte jag det för just dig häromdagen? Det blir samma svar idag nämligen.

Efter några timmars undanskottande av supportärenden smet jag iväg till gymmet. Jag var som vanligt inte särskilt peppad, men det är ändå träning, samt framför allt en studie i människotyper. Utöver den totalt hårlösa mannen som gjorde luriga övningar i romerska ringar och killen med snorbroms och skor med tår som övade marklyft med en pinne så fanns där även den stora kroppsbyggaren som gjorde axellyft med stora hantlar samtidigt som han lät som om han försökte föda fram en ponny av medelstorlek. Fascinerade.

Via den effektiva och närmast militäriska sopptanten på hörnet för en soppabrödåsallad tillbaka till jobbet för några timmars skelande in i mailboxen igen, samt en del petande med Excel. Muntrade upp mig något med att lyssna på filmmusik av Hans Zimmer, samt lite Göteborgssynth av Ashbury Heights. Insåg att jag ändå skulle få jobba lite i helgen för att hinna klart innan julledigheten och gick något tidigare från jobbet för att hinna med en dansklass i street. Det bästa jag gjort för humöret på flera dagar. Mycket glad när jag gick därifrån.

Klarade av årets Lisebergsbesök med sambon i lätt snöfall och inte alltför stora folksamlingar. Konstaterade att jag nog borde ha köpt nya vinterkläder i år ändå för det blir faktiskt vinter och kallt i Göteborg också ibland. Värmde oss med smält Valrhonachoklad med kanel och klappade Gutefår. Fotograferade massor och insåg att det är svårt att avgöra när man borde ha blixt och inte när det är lampor överallt.Passerade Pasta etc på vägen hem för att tina frusna tår och fingrar och lyckades dessutom få i mig en öl och en pasta med vitlöksfräst bläckfisk.

Har nu bytt om till mysbyxor och raggsockor samt hängt en uppvärmd vetekudde (som egentligen är fylld med körsbärskärnor) runt nacken. Avverkat säsongsfinalen av Hell's kitchen och gått över tilll Rött hav, en film som jag aldrig sett och nu egentligen mest ser för att jag tyckte ledmotivet var bra. Lite saffransglögg på det och jag är nöjd. En riktigt bra fredag.

Snöigt och svinkallt, men glada ändå. Eller kanske just därför.

Dag 5 - Din definition av kärlek

2010-12-12T20:56:00.002+01:00

Kärlek är när man känner sig lycklig och nöjd utan att bli bekväm.

När det fortfarande efter flera år kan kittlas och fladdra i magen för att man är just här, just nu, med just den här personen.

När det är okej att inte ständigt hitta på saker, men ha roligt ändå.

När man vet att det är okej att ha en åsikt, att det är okej att bli arg, för man får tycka som man vill och man överlever ett gräl.

När man inte känner att man måste vända ut och in på sig själv för att passa in, och när man även tillåter den andra personen att slippa det.

Och en av de bästa sakerna formulerar jag inte själv, det har Herr Tarantino redan gjort åt mig, kärlek är when you can just shut the fuck up for a minute and comfortably enjoy the silence.

Dag 4 - Vad jag åt idag

2010-12-12T00:06:00.002+01:00

(Eller igår då, eftersom klockan är ganska mycket. Men jag ska försöka komma lite i fas)

Frukost: Keso med hallon (tyvärr ej färska), linfrö och mandelspån. Inte vad jag ville ha. Jag hade föredragit ett frukostpaket från Dahls innehållande en grov baguette med Goudaost, sallad och tomat, vaniljyoughurt med hallon och blåbär (inte heller de färska, men mindre mosiga än de jag fick), färskpressad apelsinjuice och grönt te.

Lunch: Köttfärsbiffar med ädelost samt sallad på babyspenat, valnötter, päron och mer ost. Ungefär vad jag ville ha, det var gott. Men jag hade mycket väl kunnat tänka mig en rosastekt ryggbiff samt bakad potatis med bearnaisesmör och en grönsallad med marinerade vitlökar istället.

Middag: Två pizzaslices som avrundades med en Peanut Butter Cookie Dough-glasspinne från Ben&Jerrys. Precis vad jag ville ha!

Dag 3 - Mina föräldrar

2010-12-11T23:50:00.000+01:00

Min mamma är född i Skebokvarn och min pappa i Kolmården. Mamma jobbar sitt sista år som lågstadielärare medan pappa är relativt nybliven pensionär efter att även han först ha jobbat som lärare, men de sista åren som biträdande rektor.

Mamma är som en blodhund när det kommer till att leta upp bär i skogen, framför allt smultron, och detsamma gäller för kantareller. Hon är även duktig på att sticka mössor, tröjor och vantar i en rasande fart, en jul bad jag om ett par vantar och fick tre. Hon törs städa utedasset vid sommarstugan trots att där är fullt med kryp och hon kan rensa all fisk som dras upp (jag tror jag har kunnat...men jag har glömt). Mamma kan göra en pepparkaksdeg som är hästlängder bättre än den man köper i affären och hon gör dessutom världens bästa julkalender varje år. Hon vet att man kan få skrämda barn att våga åka till stallet och rida genom att muta dem med Ferraribilar (mer om det en annan gång) samt informerade mig om att det var en dålig idé att färga håret kastanjerött och hade helt rätt. Mamma har även nobbat en invit från Thore Skogman med att be honom köra upp något i röven, samt brukar oftast ha alla rätt på Högskoleprovets ordtest.

Pappa kan köra båt och lägga nät samtidigt, samt spela en massa instrument, åtminstone gitarr, bas, dragspel och piano (dock inte samtidigt som han kör båt och lägger nät). Han har varit dansbandsmusiker i minst ett band med dubbelnamn, men så vitt jag vet inget med Z i namnet. Med ett av dansbanden som varken hade dubbelnamn eller Z har han gett ut en skiva. Han är om inte världsmästare så i alla fall näst intill på att göra pannkakor och har lärt mig att man aldrig får säga att man hatar någon (efter att jag vid ett tillfälle sagt att jag hatade Thomas DiLeva). Pappa läste alltid högt för mig innan jag skulle sova (de bästa böckerna var Olov Svedelid - Striden vid ringmuren och Viveca Lärn - Bas och refräng). Han kan göra en pålstek genom att berätta en saga om en prinsessa och en drake och när jag fyllde 15 gav han mig ett par enorma hiphopjeans som jag önskat mig, men aldrig trodde att jag skulle få eftersom han tyckte att de var så hiskligt fula.

Och förresten...

2010-12-09T22:39:00.002+01:00

Jag kommer även ta mig friheten att hoppa över en dag eller två ibland. Idag har jag jobbat i åtta timmar, tränat i två och har en förkylning ovanpå det. Jag orkar bara inte skriva så mycket just nu. Dessutom är det min namnsdag, jag ska äta chokladtryffel och få fotmassage.

Dag 2 - Min första kärlek

2010-12-08T23:31:00.000+01:00

Min första första kärlek: Han hette Carl-Magnus (kallades Calle) var ett år äldre och vi gick hos samma dagmamma. Jag minns inte själv om det var där vi träffades, men jag gissar att det var så. Att just han blev föremålet för kärleken kan för all del ha berott på att han var en av de få killar jag kände som liten, samt att han inte hörde till dem som satte krokben för mig eller puttade ned mig från stegar (det var f ö en och samma person, som också gick hos min dagmamma, men det är en annan historia). Utöver det så vet jag inte om det var så att han såg upp till mig av någon anledning, men så vitt jag minns fick jag alltid bestämma när vi lekte och han gjorde oftast som jag sa. Sådant uppskattade jag alltså redan som liten.

När jag gick i ettan fick jag en Mina vänner-bok. Där fick ens vänner fylla i diverse lustiga fakta om sig själva, som vad man hade för favoritmat, vad man ville bli när man blev stor och vem man ville ha chans på. Den som ägde boken hade bara en liten sida där man fick fylla i namn och ålder. Jag tyckte det var lite tråkigt och skrev dit "(Jag vill ha chans på C-M)". Bara för att, liksom. När någon påpekade det tyckte jag att det var lite pinsamt. Han fick givetvis aldrig se det.

Jag minns inte när kärleken tog slut, men det var nog ganska odramatiskt. Den höll i sig ganska länge, det måste ändå ha varit mellan sisådär 4 och 7 års ålder. På avstånd dock, det blev aldrig något. Det gjorde inte så mycket. Vi blev bra kompisar sen, men hörs tyvärr ganska sällan nu.

Min första andra kärlek: Jag vet inte om jag hade bett om att få åka dit, eller om vi bara åkte ändå. Det var i alla fall en lördag och jag tror jag hade varit där förut bara för att titta på. Men just den lördagen var vi alltså på Ekeby ridskola för att jag skulle få min första ridlektion. En hel kvart. Man fick en biljett med ett nummer på och så ropade de upp vilka nummer som fick rida just den kvarten. När det var ens tur fick man gå ned under läktaren och stå i kö. Jag hade ingen ridhjälm utan min gula Jofa-skidhjälm med röda och svarta ränder. Man hörde nästan ingenting när man hade den på sig.

När den förra gruppen hade gått ut öppnades manegedörrarna och man fick lämna sin biljett blev tilldelad en ponny av de som stod uppradade i manegens mitt (senare insåg jag att ibland fick man välja, men just då spelade det ingen roll, jag visste ju inte vilka det var ändå). Jag gick ut, höll fram min biljett, såg att ridläraren pekade på en vit och grå ponny och så gick jag dit (det är möjligt att mamma var med, jag minns inte). Fick hjälp upp och sedan skrittade vi ut på spåret. Med ledare givetvis, men ändå så långt ifrån de "två-varv-åt-gången"-ponnyridningarna jag varit på tidigare. Jag vet att när ridläraren sa vad vi skulle göra, t ex vända snett igenom så frågade min ledare om jag visste vad det var. Klart att jag visste vad det var. Jag hade läst. Jag hade förmodligen läst nästan allt som fanns att läsa om hästar. Det enda som var kvar var att rida. Jag vet också att man fick frågan om man ville trava. Jag minns inte om jag gjorde det. Jag tror säkert att jag ville, men jag minns inte om jag vågade.

Efteråt åkte vi hem till mormor. Jag satt med ritblock och ritade en vit häst med grå man och rosa näsborrar och jag skrev hennes namn runt om flera gångeroch ritade hjärtan. Flera likadana bilder blev det. En av dem satte mormor upp på sovrumsväggen bredvid sin säng. Den satt där ganska länge om jag minns rätt. Grandessa Grandessa Grandessa Grandessa.

Det finns fler första kärlekar. Men just de där två är lite speciella.

Dag 1 - Om mig

2010-12-07T21:27:00.005+01:00

Anna, född 1979 i Skogstorp strax utanför Eskilstuna (Inte riktigt sant. Så vitt jag vet är jag faktiskt född inne i Eskilstuna. Men ni vet, man säger ju så där).

Sedan jag var liten har jag alltid varit väldigt bestämd med hur saker ska göras. Jag gör saker ordentligt eller inte alls. Jag vill bli väldigt bra på något eller låta bli. Så här lite senare antar jag att man skulle kunna ha bedömt mig som ett argt barn. Det var jag inte, vad jag vet. Bara bestämd. Exemplifierande anekdot: När jag var liten och skulle baka pepparkakor en jul noterade min morfar att de kanske inte blev så tunna som de borde vara, så han frågade om han skulle hjälpa till. Jag sa inget, skrek inte, utan glodde ned i bakbordet, föste ihop deg och utstansade kakor och slängde klumpen över axeln rätt in i elementet så det tjongade. Så, mitt sätt, eller inget sätt alls (Det här är kanske inte exakt sant, men det är så jag minns det från vad jag fått berättat för mig. Tystnaden och element-tjongandet är i alla fall sant).

Jag är egentligen inte blyg, men har svårt för spontana konversationer vilket gör att jag kan uppfattas som otrevlig. Det är jag inte, i alla fall inte med flit. Jag pratar helst bara med nya människor om jag har något vettigt att säga. Om de intresserar mig (på ett icke-amoröst sätt) har jag ännu svårare för att prata eftersom jag inte vill säga något som kan uppfattas som konstigt. Det gör jag säkert ibland ändå. Jag försöker lära mig att leva med det. Prata inför stora grupper kan jag däremot. Det tycker jag till och med om, då blir jag ju lyssnad på.

Jag retar mig oerhört på folk som inte kan tänka logiskt, avskyr att inte bli lyssnad på, har dåligt tålamod både med mig själv och andra (men framför allt med mig själv) och är helt fantastiskt långsint. Men jag är faktiskt ganska snäll, en jävel på att komma på bra julklappar, duktig på att lära mig saker fort och utföra dem ordentligt (på mitt sätt då, givetvis), läser så snabbt att jag kan komma igenom flera böcker på en och samma dag, kan en massa mer eller mindre viktiga saker som t ex vad polydaktyli är och varför hästar drar upp överläppen ibland, har förmågan att vara extremt fokuserad och jag kan nudda min näsa med tungan.

Jag tränar mycket, främst olika typer av dans (hiphop, jazz, balett, burlesque) och nu det senaste halvåret har jag även börjat med roller derby. Jag älskar båda sporterna. Den senaste tiden har jag dessutom börjat gymma ett par gånger i veckan, vilket jag inte älskar alls, men det är ett steg i min utveckling som bridezilla. Det myckna tränadet gör att folk ibland tycker att jag är tråkig. De har fel.

Har en examen i datateknik från Chalmers utan att så här i efterhand faktiskt veta varför eftersom jag inte jobbar med, och egentligen inte vill jobba med, något jag lärt mig där. Det var däremot väldigt utvecklande på sina sätt och jag kan inte direkt säga att jag ångrar det. Jag trivs i Göteborg i lägenheten som jag delar med två katter döpta efter dataspelskaraktärer, samt med min sambo som så vitt jag vet inte är döpt efter något särskilt alls, men som är en jäkel på att ge fotmassage och spela poker.

Det här är i alla fall en början på vem jag är. Resten kommer så småningom.

(Slänger in en liten brasklapp här, jag kommer ta mig friheten att ändra på de ämnen jag eventuellt inte känner för att skriva om till något mer intressant. Jag menar, hur kul är det egentligen att skriva om ”Ett ögonblick”, ”Ännu ett ögonblick” och ”Ett sista ögonblick”?)

Vässar pennan

2010-12-06T23:02:00.003+01:00

Jag sitter och laddar för att börja med min egen omgång av den 30 dagar långa bloggutmaningen. Givetvis är det som vanligt, jag vet att det brukar gå alldeles utomordentligt bra när jag väl har börjat skriva, men man ska lyckas ta det där första steget och börja också. Den sedvanliga prestationsångesten finns där trots att det egentligen är något alls som ska presteras. Jag ska ju bara skriva om mig själv. Imorgon börjar jag. Jag lovar.

Måndag hela veckan

2010-11-16T22:58:00.007+01:00

Jag är rätt trött på mitt jobb sedan ett tag tillbaka. Jag vet att man inte ska ta saker personligt när man har den rollen jag har, men när man så gott som varje dag får höra exakt hur dålig, inkompetent och allmänt värdelös man är (gärna följt av ett "jag ska minsann ringa Plus/Aftonbladet/min vän som är polis, journalist och starkare än din pappa!") så blir man faktiskt ganska less till slut. Det är ju inte som att jag sitter varje morgon och funderar på exakt hur jävlig jag kan vara mot folk just idag , jag är där för att hjälpa till. Fast just det verkar vara lite sådär halvsvårt att greppa för vissa människor eller så bryr de sig bara inte överhuvudtaget ändå. Det är i alla fall förvånansvärt många som går till attack direkt och så får man bara höra vad som är dåligt och fel. Det hade varit lite kul med lite pepp och en klapp på axeln någon gång också faktiskt. Nej, det är inte så att jag är särbehandlad på jobbet, det är säkert likadant för många, i allmänhet är folk mycket bättre på att säga när något är dåligt än att något är bra. Men nu råkar det vara jag som tröttnat.

Sedan är det så just nu att jobbar man undan en sak så har det kommit in tre nya man ska ta hand om. Efter de tre är det fem nya. Och så vidare. Jag hinner, det är inte det, men det gör att alla de här roliga sidouppgifterna jag skulle vilja ta hand om aldrig kan bli av.

Nä alltså, just nu känner jag att jag kanske skulle skaffa mig en ny karriär som hydratämjare. Jag inser att det betyder att man får galla spydd i ansiktet och kanske måste kapa ett huvud då och då för att få tre nya, men det är ju ungefär samma sak som det jag gör nu ändå.

När jag var liten ville jag ju ändå alltid jobba med djur...
(bilden är lånad från Pantheon)

Lika som bär

2010-11-09T20:16:00.002+01:00

Alltså, det är verkligen helt otroligt likt. Kolla ögonen! Och näsan! Och tänderna! För att inte tala om den intelligenta blicken!

(Anna till vänster och Hammy till höger. Eller tvärtom)

Nu var jag sådär rolig igen

2010-11-05T16:34:00.000+01:00

Daniel säger:
piiiiiiiillllllluuuuuuttttttaaaaaaadiiiiiiiiigggg

anna säger:
usch vad du slösar med bokstäver
tänk på barnen i afrika
inte konstigt att de får kommunicera med klickljud när du låter sådär

Omyndigförklarad

2010-10-29T23:12:00.001+02:00

Jag omyndigförklarar härmed mig själv. Okej, jag kan ju fortfarande få dricka öl och köra bil (inte samtidigt) och så, men jag får inte handla själv. Det blir ju inte bra. Dagens kvitto innehöll följande:

* En pokertidning
* En smoothie
* Brämhults lemonad
* En påse nacho cheese balls
* En Anthon Berg-chokladkaka
* Bokstavskex
* En Pez (det var Tigger på. Faktiskt)
* Fyra burkar lyx-kattmat

Jag mår lite dåligt nu. Och då har jag inte ens börjat på kattmaten.

Hur tänkte du nu?

2010-10-26T22:10:00.002+02:00

På företaget där jag jobbar säljer vi bl a licensprenumerationer för en mjukvaruprodukt. Eftersom jag som en av mina arbetsuppgifter sitter i supporten får jag, tämligen naturligt, rätt ofta in frågor om de här produkterna. Rätt ofta är de här frågorna av en något...intressant karaktär. Jag tänkte ta ett ärende som kom in idag som exempel. Lite bakgrundsfakta först bara, vi ändrade nyligen pris på en av våra licenser till ett billigare. Inte särskilt konstigt. Den här killen ville göra ett återköp på sin licens som han köpt för en månad sedan (och använt fram tills nu). Inte heller det så konstigt, de ärendena är ganska vanliga. Dock är det så att vi inte gör återköp på sådana - de är ju redan påbörjade och använda. Killen motiverar att vi ändå ska ge honom hans pengar tillbaka så att han kan köpa en ny licens till det billigare priset för "jag visste ju inte att ni skulle sänka priset så snart".

Okej, så om vi gör en liten liknelse. Du köper ett par fräcka jeans för lite pengar och sen använder du dem en månad ungefär. Inte så att du går ut och släpar dem i gruset, men de blir vanligt vardagsslitna, du har klippt bort lapparna och sådär. Då inser du att de där fräcka jeansen är på rea nu, halva priset mot vad du betalade. Går du då tillbaka med jeansen och kräver att få byta för "jag visste ju inte att ni skulle sänka priset så snart".

Och om du gör det, tror du att det fungerar? Allvarligt?