Något klatschigt i grått

Idag var allt grått. Det var grått ute. Det skulle bli plusgrader, men det blev liksom aldrig något utan höll sig stadigt runt nollan, precis sådär så att det isen inte börjar smälta och det inte börjar droppa från hustak och träd. Jag var grå eftersom allt som fanns i klädlådor och garderob var grått, vitt eller svart (inte helt sant i och för sig, jag hade ett vitt linne med rosa tryck köpt på Sugar Factory i Las Vegas i somras. Det krympte i första tvätten och vill bara gå strax nedanför naveln, men jag har behållt det ändå, för det är i alla fall från Vegas). En gammal spelkompis till pappa hade en gång gått in i en klädaffär och bett om något klatschigt i grått (ungefär så var det i alla fall) och det kanske går att få, men när allt annat runt omkring också är grått och dassigt så blir det klatschigt grå också dassigt. Det spelade alltså ingen roll att det var någon form av märkeskläder jag hade på mig. De var gamla och urtvättade. Och grå (eller svart-vita, och vitt som inte längre var vitt utan grått). Och inte klatschiga. Jobbet kändes grått. Till och med dansen kändes ganska grå och jag kände mig medioker.

Imorgon ska jag se till att rota fram något som i alla fall är lite färgglatt, om det så blir Vegas-linnet i dvärgstorlek. Om det ska fortsätta att vara grått runt omkring måste i alla fall jag se något roligare ut.

Things to do in Johanneberg

Inte "when you're dead" kanske, men när man är förkyld och missar sitt andra derbypass för den här veckan (samt har missat en hel del övrig träning) och överhuvudtaget tycker att det mest är skräp just nu. Då plockar man fram sitt pussel som legat inrullat i den värdelösa pusselmattan sedan i höstas, rullar ut det, plockar bort den värdelösa pusselmattan och börjar om från början. Man hoppas dessutom att alla bitar är kvar och att inga kommer att försvinna då pusslet måste ligga på bordet i åtminstone en natt och det lär springa minst en katt över det.