Idag efter en klass hiphop och en klass house var jag så svettig att:
1) det såg ut som om jag lagt mig på rygg i en vattenpöl.
2) det såg ut som om jag druckit 5l vatten, dreglat ut en och kissat ned mig med de övriga fyra.
3) jag inte med gott samvete kunde med att ta bussen hem utan fick promenera hem i 40 minuter.
4) allt av ovanstående.
Jag försökte ta en fantastiskt stilfull bild på katastrofen via hallspegeln när jag kom hem, men tyvärr var det för mörkt för att det skulle bli något. Det får räcka med mina målande beskrivningar istället.
måndag, augusti 31, 2009
söndag, augusti 30, 2009
I've had enough!
(För att citera Gordon Ramsay. Tänk er det mer eller mindre kontrollerade ilskna vrålet. Tänk er också den jäkligt bestämda handflatan i bordet)
DJE alltså...vi har dragit ut på några mer drastiska åtgärder mot det/honom länge av lite olika anledningar. En var att vi nu i den senaste versionen hade skrivit om ganska mycket och vi ville se först om det möjligen skulle leda till bättre (dvs mer konstruktiv) och mer positiv kritik än de tidigare har gjort. En annan och kanske den främsta var att vi var rädda för att om vi klagade för någon och herr E skulle få reda på det, antingen direkt eller på omvägar, så skulle han bli sådär grinig som han gärna tycks kunna bli och så skulle vi få ta smällen av det och det skulle bli ännu svårare för oss att bli av med härket.
Som jag sa senast så var det rätt längesen vi hörde något av DJE senast. Lite drygt 3 veckor för att vara exakt. Vi skickade ett neutralt mail i måndags och frågade hur det gick och när vi kunde ha ett möte, men fick inget svar. Så idag skickade vi ännu ett med samma innehåll, samt påpekade att vi skickade ju ett mail i måndags, men ingen av oss hört något. Det dröjde inte många timmar innan vi fick svar på det mailet.
Och här kanske man skulle kunna tänka sig att vi skulle bli glada och tänka att "men vad bra att han svarar så fort, och på en lördag också", men det är en så extremt liten positiv del i det hela att den är försumbar. Svaret vi fick var att han varit på möte i Finland samt lite vad det handlade om. Sedan sa han att han att han hade väldigt många åtaganden nästa vecka och det kanske skulle gå att ha ett möte då, men hellre veckan därpå. Till sist avslutade han med att säga "Jag har börjat läsa rapporten".
Då har jag några kommentarer på det hela. Har han varit i Finland på möte i tre veckor? Om ja, borde han inte ha vetat det redan när han fick in vår senaste rapport och kunde ha informerat oss om att han skulle vara borta och att vi skulle få vänta? Om nej, varför har han inte hört av sig på tre veckor när han sa att han skulle läsa rapporten för just tre veckor sen? Om han blivit försenad kan man ju tycka att det kan vara schysst att säga till, så vi vet.
Sedan kan han en gång för alla sluta blanda in saker som är irrelevanta för oss i sina mail. Vi struntar i varför han varit i Finland, det gör inte saken bättre för oss om vi vet det (han har även vid tidigare tillfällen berättat vad han gjort, liksom som ursäkter, då han kommit försent, inte hunnit läsa så mycket och dylikt).
Och han har många åtaganden nästa vecka...vi är ytterligare ett åtagande han har. Är vi alltid lägst prioriterade? Är alla hans exjobbare alltid lägst prioriterade i så fall, eller är det bara vi? Om vi inte har något möte förrän nästnästa vecka kommer det ha gått drygt fyra veckor sen han sa att han skulle läsa rapporten. Det känns inte acceptabelt.
Till sist den korthuggna meningen att han börjat läsa rapporten. Ja, det får vi väl verkligen hoppas att han har med tanke på hur lång tid det tagit. Men det gör också att jag tror att han inte kommer ha läst igenom hela tills vi faktiskt kommer ha ett möte. Han har _aldrig_ läst igenom hela vår rapport och har alltså ingen total övergripande bild över vårt upplägg och det vi skrivit. Jag förstår att han vill vara noggrann, men det finns gränser för när det går över till absurt.
Hade han bara lagt in något mer utförligt hur läget var, hade han gett någon ursäkt till varför det dragit ut så på tiden, hade han kunnat säga något överslätande och icke-defensivt så hade det varit möjligt att vi bitit ihop och faktiskt väntat på det här mötet han kommer kalla till i nästnästa (eller om vi mot förmodan skulle bli lite mer högprioriterade, nästa) vecka. Nu blir det inte så.
Det här tillsammans med allt som hänt tidigare och allt han har sagt och hur han har betett sig gör att det faktiskt får räcka nu. Med risk för att vi kommer få ett ännu mer helvetiskt grinmöte än vi någonsin haft tidigare så kommer vi gå till studentombudsmannen och kåren på måndag och prata med dem om vad vi ska kunna göra åt det här. För något måste göras. Vi kan inte vara så fantastiskt dåliga att det ska ta så här lång tid och så många iterationer att få igenom en rapport. Och framför allt är vi hjärtligt trötta på att sitta på möten där ingen verkar förstå och där vi har absolut ingenting att säga till om och där vi känner att OM vi försöker säga till om något så är vi bara besvärliga och kommer få ännu mer skit.
Nu är det faktiskt dags för oss att bli klara.
DJE alltså...vi har dragit ut på några mer drastiska åtgärder mot det/honom länge av lite olika anledningar. En var att vi nu i den senaste versionen hade skrivit om ganska mycket och vi ville se först om det möjligen skulle leda till bättre (dvs mer konstruktiv) och mer positiv kritik än de tidigare har gjort. En annan och kanske den främsta var att vi var rädda för att om vi klagade för någon och herr E skulle få reda på det, antingen direkt eller på omvägar, så skulle han bli sådär grinig som han gärna tycks kunna bli och så skulle vi få ta smällen av det och det skulle bli ännu svårare för oss att bli av med härket.
Som jag sa senast så var det rätt längesen vi hörde något av DJE senast. Lite drygt 3 veckor för att vara exakt. Vi skickade ett neutralt mail i måndags och frågade hur det gick och när vi kunde ha ett möte, men fick inget svar. Så idag skickade vi ännu ett med samma innehåll, samt påpekade att vi skickade ju ett mail i måndags, men ingen av oss hört något. Det dröjde inte många timmar innan vi fick svar på det mailet.
Och här kanske man skulle kunna tänka sig att vi skulle bli glada och tänka att "men vad bra att han svarar så fort, och på en lördag också", men det är en så extremt liten positiv del i det hela att den är försumbar. Svaret vi fick var att han varit på möte i Finland samt lite vad det handlade om. Sedan sa han att han att han hade väldigt många åtaganden nästa vecka och det kanske skulle gå att ha ett möte då, men hellre veckan därpå. Till sist avslutade han med att säga "Jag har börjat läsa rapporten".
Då har jag några kommentarer på det hela. Har han varit i Finland på möte i tre veckor? Om ja, borde han inte ha vetat det redan när han fick in vår senaste rapport och kunde ha informerat oss om att han skulle vara borta och att vi skulle få vänta? Om nej, varför har han inte hört av sig på tre veckor när han sa att han skulle läsa rapporten för just tre veckor sen? Om han blivit försenad kan man ju tycka att det kan vara schysst att säga till, så vi vet.
Sedan kan han en gång för alla sluta blanda in saker som är irrelevanta för oss i sina mail. Vi struntar i varför han varit i Finland, det gör inte saken bättre för oss om vi vet det (han har även vid tidigare tillfällen berättat vad han gjort, liksom som ursäkter, då han kommit försent, inte hunnit läsa så mycket och dylikt).
Och han har många åtaganden nästa vecka...vi är ytterligare ett åtagande han har. Är vi alltid lägst prioriterade? Är alla hans exjobbare alltid lägst prioriterade i så fall, eller är det bara vi? Om vi inte har något möte förrän nästnästa vecka kommer det ha gått drygt fyra veckor sen han sa att han skulle läsa rapporten. Det känns inte acceptabelt.
Till sist den korthuggna meningen att han börjat läsa rapporten. Ja, det får vi väl verkligen hoppas att han har med tanke på hur lång tid det tagit. Men det gör också att jag tror att han inte kommer ha läst igenom hela tills vi faktiskt kommer ha ett möte. Han har _aldrig_ läst igenom hela vår rapport och har alltså ingen total övergripande bild över vårt upplägg och det vi skrivit. Jag förstår att han vill vara noggrann, men det finns gränser för när det går över till absurt.
Hade han bara lagt in något mer utförligt hur läget var, hade han gett någon ursäkt till varför det dragit ut så på tiden, hade han kunnat säga något överslätande och icke-defensivt så hade det varit möjligt att vi bitit ihop och faktiskt väntat på det här mötet han kommer kalla till i nästnästa (eller om vi mot förmodan skulle bli lite mer högprioriterade, nästa) vecka. Nu blir det inte så.
Det här tillsammans med allt som hänt tidigare och allt han har sagt och hur han har betett sig gör att det faktiskt får räcka nu. Med risk för att vi kommer få ett ännu mer helvetiskt grinmöte än vi någonsin haft tidigare så kommer vi gå till studentombudsmannen och kåren på måndag och prata med dem om vad vi ska kunna göra åt det här. För något måste göras. Vi kan inte vara så fantastiskt dåliga att det ska ta så här lång tid och så många iterationer att få igenom en rapport. Och framför allt är vi hjärtligt trötta på att sitta på möten där ingen verkar förstå och där vi har absolut ingenting att säga till om och där vi känner att OM vi försöker säga till om något så är vi bara besvärliga och kommer få ännu mer skit.
Nu är det faktiskt dags för oss att bli klara.
lördag, augusti 29, 2009
Kung Tarantino
Jag har väldigt svårt för att se på film (tv-serier också för den delen, men framför allt film eftersom de är längre), måste alltid ha något annat att göra under tiden. T ex korsord, sudoku, pussel, tecknande eller annat allmänt pyssel. Enda gången jag inte gör sådant är när jag ser japanska filmer (vilket händer hyfsat ofta) eftersom jag inte klarar mig bara på hörseln då, vilket behövs ibland. Förut lät jag även bli när jag såg franskt eller spanskt (vilket händer ibland, men inte lika ofta som japanskt), men har insett att jag faktiskt har såpass bra hörförståelse att jag klarar av att ha något på gång under tiden.
På bio är det däremot lite svårare att hålla på med sånt, vilket ofta leder till att jag somnar. Jag vet faktiskt inte om någon annan som somnar så ofta på biofilmer som jag. Inte så att jag sover bort långa stunder av filmen, men jag nickar till en eller flera gånger, beroende på hur bra jag tycker filmen är. Den senaste tiden har jag inte sett sådär jättefantastiska filmer på bio. Faktum är att jag inte minns när jag inte somnade till senast. Förrän igår då. För då var jag på Inglourious basterds.
Trots ofta överdrivet våld och blod och äckel har jag alltid gillat Tarantinos filmer. De är snyggt upplagda (åh, vad mycket tid jag ägnade åt att pussla ihop rätt ordning i Pulp Fiction då det begav sig...jag tror jag var 15), musiken är oftast riktigt riktigt bra och känns inte som vanlig filmmusik (vet inte hur många gånger jag har spelat soundtracken från Kill Bill 1 och 2), dialogen är superb (nej, jag kan inte välja ut ett exempel, det finns för många) och karaktärerna genomtänkta ut i fingerspetsarna (även de som inte är huvudfigurer). Men av någon anledning, förmodligen pga min ihållande sömnsjuka under det senaste årets biobesök, hade jag inte så höga förväntningar på den här nya filmen. Jag hade t o m bokat platser på raden med de extra sköna stolarna med benutrymme för att orka med de dryga 2½ timmarna som filmen höll på. Eller i alla fall för att få sova lite bekvämt.
Jag sov inte en sekund under filmen. Jag är inte ens säker på att jag blinkade (eller jo, det gjorde jag faktiskt, och tittade bort några gånger, för lite äckel hade han givetvis slängt in här med) på 2½ timme. Växlade mellan att fnissa, hålla krampaktigt i armstöden, småsvettas lite, hålla andan och skratta. Jag kan sådär på rak arm inte säga något jag tyckte var dåligt med den...t o m Samuel L Jackson var ju med. Quentin Tarantino kan sina grejor, om man säger så. Den här filmen ska rätt in i mitt Tarantino-bibliotek så snart den släpps på DVD.
Regerar Quentin Tarantino?
Ja, Quentin Tarantino regerar!
På bio är det däremot lite svårare att hålla på med sånt, vilket ofta leder till att jag somnar. Jag vet faktiskt inte om någon annan som somnar så ofta på biofilmer som jag. Inte så att jag sover bort långa stunder av filmen, men jag nickar till en eller flera gånger, beroende på hur bra jag tycker filmen är. Den senaste tiden har jag inte sett sådär jättefantastiska filmer på bio. Faktum är att jag inte minns när jag inte somnade till senast. Förrän igår då. För då var jag på Inglourious basterds.
Trots ofta överdrivet våld och blod och äckel har jag alltid gillat Tarantinos filmer. De är snyggt upplagda (åh, vad mycket tid jag ägnade åt att pussla ihop rätt ordning i Pulp Fiction då det begav sig...jag tror jag var 15), musiken är oftast riktigt riktigt bra och känns inte som vanlig filmmusik (vet inte hur många gånger jag har spelat soundtracken från Kill Bill 1 och 2), dialogen är superb (nej, jag kan inte välja ut ett exempel, det finns för många) och karaktärerna genomtänkta ut i fingerspetsarna (även de som inte är huvudfigurer). Men av någon anledning, förmodligen pga min ihållande sömnsjuka under det senaste årets biobesök, hade jag inte så höga förväntningar på den här nya filmen. Jag hade t o m bokat platser på raden med de extra sköna stolarna med benutrymme för att orka med de dryga 2½ timmarna som filmen höll på. Eller i alla fall för att få sova lite bekvämt.
Jag sov inte en sekund under filmen. Jag är inte ens säker på att jag blinkade (eller jo, det gjorde jag faktiskt, och tittade bort några gånger, för lite äckel hade han givetvis slängt in här med) på 2½ timme. Växlade mellan att fnissa, hålla krampaktigt i armstöden, småsvettas lite, hålla andan och skratta. Jag kan sådär på rak arm inte säga något jag tyckte var dåligt med den...t o m Samuel L Jackson var ju med. Quentin Tarantino kan sina grejor, om man säger så. Den här filmen ska rätt in i mitt Tarantino-bibliotek så snart den släpps på DVD.
Regerar Quentin Tarantino?Ja, Quentin Tarantino regerar!
torsdag, augusti 27, 2009
Lånekort och mer om DJE
Igår fick jag ett nytt lånekort på Chalmersbiblioteket. Jag visste nämligen inte var det gamla var och har nog inte vetat det på bra många år heller. Är dessutom rätt säker på att jag aldrig använt det, sist (som då var första och enda gången) lånade jag på leg. Kändes lite onödigt med tanke på att jag förmodligen/förhoppningsvis aldrig kommer använda det igen. De har ju inte de fräckaste skönlitterära böckerna där direkt...den här gången skulle jag bara låna om två exjobbsrapporter.
Det är för övrigt grejen vi kör med just nu. Eftersom vår rapport aldrigaldrig duger så har vi den senaste gången lusläst två rapporter som DJE (det kan som bekant stå för två saker) har godkänt tidigare och försökt göra liknande upplägg och stil (så gott det går, det är svårt när exjobben i sig inte är särskilt lika).
Annars händer som vanligt inte så mycket. Vi skickade in rapporten för ganska exakt tre veckor sen och fick svaret att DJE skulle läsa den i början på den kommande veckan. Så han har alltså haft drygt 2½ vecka på sig att göra det, men vi har inte hört ett ljud från honom. Mailade honom i början på den här veckan för att fråga lite försiktigt hur det gick (det är viktigt att väga varje ord på guldvåg eftersom han hittills har haft en tendens att vända vad vi än skriver till någon form av kritik mot honom), men har inte fått något svar. Det här är uselt. Uselt!
Det är för övrigt grejen vi kör med just nu. Eftersom vår rapport aldrigaldrig duger så har vi den senaste gången lusläst två rapporter som DJE (det kan som bekant stå för två saker) har godkänt tidigare och försökt göra liknande upplägg och stil (så gott det går, det är svårt när exjobben i sig inte är särskilt lika).
Annars händer som vanligt inte så mycket. Vi skickade in rapporten för ganska exakt tre veckor sen och fick svaret att DJE skulle läsa den i början på den kommande veckan. Så han har alltså haft drygt 2½ vecka på sig att göra det, men vi har inte hört ett ljud från honom. Mailade honom i början på den här veckan för att fråga lite försiktigt hur det gick (det är viktigt att väga varje ord på guldvåg eftersom han hittills har haft en tendens att vända vad vi än skriver till någon form av kritik mot honom), men har inte fått något svar. Det här är uselt. Uselt!
söndag, augusti 23, 2009
Stephen Lynch på Lorensbergsteatern
Var på stand-up/konsert igår kväll, missade Stephen Lynch förra året när han kom till Göteborg, men i år hade vi minsann skaffat biljetter så snart de släpptes. Hur bra som helst, det enda som störde lite var killen som satt framför mig och var alldeles för lång och alldeles för hårig och alldeles för mycket i vägen så jag fick sitta på sned. Men det var hur som helst sjukt roligt och jag ska lätt gå igen om han kommer tillbaka! Lagom blandning av mer eller mindre opassande och elaka skämt och bra musik.
Tyvärr är min kamera inte sådär tokfantastisk på mörkerfotografering (och egentligen fick man väl inte fota heller), samt att det som sagt satt något långt och hårigt framför mig. Men lite bilder blev det.
Herr Lynch inledde starkt med "Waiting"
...och fortsatte med bl a "Fishing Hole" och "Dear Diary".
David Josefsberg, Stephen Lynch och Rod Cone i "History lesson"
Han kan spela piano också. Här i en sjukt kul och elak "Dear Diary" om Michael Jackson.
Om man hade tur kunde man få två Stephen Lynch till priset av en!
Tyvärr är min kamera inte sådär tokfantastisk på mörkerfotografering (och egentligen fick man väl inte fota heller), samt att det som sagt satt något långt och hårigt framför mig. Men lite bilder blev det.
Herr Lynch inledde starkt med "Waiting"
...och fortsatte med bl a "Fishing Hole" och "Dear Diary".
David Josefsberg, Stephen Lynch och Rod Cone i "History lesson"
Han kan spela piano också. Här i en sjukt kul och elak "Dear Diary" om Michael Jackson.
Om man hade tur kunde man få två Stephen Lynch till priset av en!söndag, augusti 16, 2009
Sommarens sista...
...snäcka blev en rallysnäcka (med Ahlgrens bilar). Hade ändå sedan hunnit avverka en banansnäcka tidigare i veckan.
Utöver glassätandet håller jag mig väldigt lugn idag. Träningsconvent med fem olika klasser igår har satt sina spår trots ordentlig stretch. Jag rör mig som en (förvisso mycket charmig) stelopererad individ. Det gäller att visa kroppen vem som bestämmer. Den här gången var det tydligen inte jag...
fredag, augusti 14, 2009
Sommar och sol!
Eller inte riktigt då. Så här såg rabatten på baksidan av huset hemhemma ut när jag kom tillbaka från stan igår. Och så tokregnade det. Jättesomrigt. Verkligen.
måndag, augusti 10, 2009
Tre helger av rol
DJE är efter rätt lång tid och en del härj inlämnat igen, så nu är det bara att vänta på ett mail med förslag om mötestid för att gå igenom den här versionen. Sedan får vi se vad som händer, det finns några olika alternativ beroende på hur mötet blir.
Hur som helst har jag tre på varandra följande helger som förhoppningsvis ska bli riktigt roliga och trevliga. Den kommande helgen ska jag åka hemhem och sedan vidare till Strängnäs och gå på Aerobic Weekend. Sedan kommer Stephen Lynch till Göteborg och jag har haft turen att få en biljett dit, något som jag missade förra året. Och därefter ska jag (och sambon, som även ska med på Stephen) åka upp till Stockholm och bo en helg på Yasuragi. Har två behandlingar inbokade utöver alla andra aktiviteter de har där, hoppas dessutom på att de har god mat och att det ska bli riktigt riktigt lugnt och avstressande.
Ännu en trevlig sak är att alla tre nöjena är gratis för mig, vilket är bra då jag har mindre pengar än någonsin (hur nu det kan vara möjligt...). En kombination av födelsedagspresenter och snälla personer som bjuder mig. Jag ser fram emot det, massa rol!
onsdag, augusti 05, 2009
Elemental Magic
Jag behöver något att göra för att inte sitta och hänga framför datorn varenda ledig sekund (det gör jag egentligen inte heller, men ibland känns det så), för att inte tänka på DJE hela tiden och för att ha något att pilla med när jag ser på tv eller film eftersom jag blir för rastlös om jag inte har något att sysselsätta händerna med samtidigt. Nu har jag hittat vad jag vill ha. Den här korsstygnstavlan. 30 x 50 cm, ett stygn per millimeter. Precis den utmaningen jag vill ha, dessutom skulle jag faktiskt kunna tänka mig att sätta upp den sedan när jag är klar. Det skulle bli snyggt som attan, både på fram- och baksida. Och det här broderiet borde faktiskt räcka ett bra tag, t o m för mig. Så om nu materialet bara inte kostat strax över 900 kr....Åh, jag hade kunnat göra den så fin.
It will be mine. Oh yes. It will be mine.
It will be mine. Oh yes. It will be mine.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)